Äntligen har jag fotat mina drälldukar. Tabletterna blev inte riktigt kvadratiska. Det där med att veta hur mycket man måste lägga till på höjden för att kompensera för att väven drar ihop sig när man klipper ner den – tja, det lär man sig väl med tiden.
Annars är jag nöjd. Det allra bästa är nog att vävfelen blev färre och färre. I början är de rätt frekventa. Jag såg helt enkelt inte om det som såg fel ut var ett riktigt vävfel, eller bara berodde på att jag inte slog till riktigt lika hårt hela tiden. Men i de sista två vävarna, tror jag inte att det finns ett enda fel. Jippie!!
Hej! Visst är det roligt när man kan variera så mycket i väven med val av olika färg på inslaget. Riktigt fint det du vävt.
Kram