Jag älskar att sjunga, särskilt i kör. Men nu är det några år sedan. Ibland får man inte riktigt ihop det med det övriga i livet.
Men nu, minsann, har jag hittat en kör. En gregoriansk dito, dessutom. I lilla Vadstena. Det hade jag inte trott! Igår var höstens första övning och det var hur underbart som helst. Jag har verkligen saknat att sjunga och jag älskar gregoriansk sång. Att dessutom få sjunga under de höga valven i Blåkyrkan, gör ju inte saken sämre.
I morgon är det ny månad, vilket innebär att jag kommer att komma upp i hastighet med bredbandet. Så då ska det bli bilder på bloggen igen.
Grattis! Jag hade hittat en perfekt kör men tyvärr blev det ny ledare och så steg ambitionsnivån och då blev vi alla tråkiga… Jag ville ju bara sjunga av hjärtats lust och inte få dåligt samvete om jag uteblev en gång…
Vad tråkigt med din kör. Jag förstår precis vad du menar, är själv likadan i många situationer. Fast just när det kommer till körsång, tycker jag allra bäst om det där med att gneta med samma lilla bit om och om igen tills det sitter perfekt. Jag är nog inte fullt normal, för till och med en god vän som jag haft som körledare ibland, har skakat på huvudet åt mig när jag talat om hur roligt jag tycker det är.