Jag hade rester efter en kofta i Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri, som jag länge tänkt att sticka en dragspelsbasker av. Och nu är det gjort.
Lite spännande var det, för jag var osäker på om det gröna garnet skulle räcka. Men jag klarade mig med två gram tillgodo.
Garnet är underbart, ett av de skönaste jag någonsin stickat med och mjukt och härligt att bära, trots att det är ren ull.
Jag fick varningar, bland annat från Syster Yster, att den gärna blir en bra bit för stor om man följer mönstret. Så jag minskade den rejält redan från början och det blev perfekt. Dessutom valde jag att vända på hela härligheten och sticka de gråa ränderna från insidan, för att slippa sticka avigt.
Baskern är jättesnygg, men annorlunda mot de mössor jag brukar ha. Det blir lite som med en ny frisyr – det tar några dagar att vänja sig vid sitt nya utseende.
Eftersom det är svårt att fota sitt eget huvud, får spargrisen agera modell. Det kan väl vara roligt för den att få en uppgift i tillvaron, för några pengar har den inte fått ta hand om sedan jag var barn. 
