…det känner jag mig allt med metallknypplingen. Egentligen gör man samma sak som när man knypplar med textil tråd. Men handgreppen blir lite annorlunda, liksom tågordningen. Det är inte svårt egentligen, men det tar lite tid innan man nött in de nya spåren i hjärnan, så att det går per automatik. Men det är roligt!
Den första spetsen var en enkel nålbotten med vridning. Nu efteråt önskar jag att jag gjort en bit av den utan extra vridningar. Det är tydligen så att man kan styra glittrigheten på det sättet – ju fler vridningar, desto mera glitter.
Den är inte perfekt. Dels finns där en del direkta fel, dels är den lite ”vinglig” på sina håll. Jag tenderade att glömma en sträckning i staden, som man inte behöver tänka på i textil knyppling. Men det där är nybörjarfel, det kommer att ge sig.
Nu har jag börjat med en flätspets i två färger. Den tar längre tid, men jag tror att den kan bli riktigt snygg. Det här mönstret kan man variera på en massa sätt, men jag håller mig till den enklaste versionen just nu. Kanske att jag gör någon förändring när jag kommit en bit. De här första spetsarna ska hur som helst inte bli något, utan fästas på kartong och sättas in i knyppelpärmen.
