Nu eller aldrig

Pappa har varit här och hjälpt till med målningen. Han har tagit de där bitarna som kräver klättrande på stege. Det är väldigt skönt att få hjälp med det!

Jag tänkte att jag skulle ta mig an kjolen under tiden. Och visst, lite har jag gjort. Det är bara det att ateljén är i söderläge, så jag har inte orkat vara där någon längre stund. Men alla bitar, utom halva linningen, är tillklippta och sick-sackade och jag har lagt vecken på framstyckena. Det var riktigt roligt, för nu fick jag premiär-använda mina veck- eller plisségafflar som jag köpte för ett tag sedan. Aldrig har det varit så lätt att lägga veck förut. Man lägger tyget mellan de båda pinnarna och vrider ett halvt varv. Sedan är det klart. Fantastiskt!

När jag visade tyget för mamma häromsistens, sa hon att det där kallades vistra när hon var ung. Jag har alltid haft nära till att associera till sång och musik och naturligtvis dök textraden ”…och med vistra, för två och femti metern, kan en hel del karlar sättas fast.” upp i huvudet. Sedan har den malt på. Men det gör inget, för Hjördis Petterssons Den vredgade sjömansbruden är en riktig pärla. Lyssna och njut!

Det där med vistra har gjort mig nyfiken. Jag skulle vilja veta vad det är, mer exakt. Mitt tyg är i viskos – är vistra bara ett äldre namn för samma sak. Kanske kopplat till ett visst varumärke? Jag har googlat, men inte hittat någon information. Skulle någon som läser detta veta, blir jag jätteglad om jag får en kommentar som kan räta ut frågetecknen.