Nu eller aldrig

I fredags åkte jag till föräldrarnas sommarstuga på ostkusten. De har börjat tänka på att sälja den och nu skulle Syster Yster och jag möta upp där för att prata igenom vad vi kan tänkas vilja ha. Det blev en trevlig dag och vi är väldigt överens om saker, Syster och Yster och jag. Det finns en hel del som vi båda känner för, men det leder tack och lov inte till några konflikter utan vi enas i bästa samförstånd. En del saker fick vi med oss redan nu och en sak som jag blev glad för är en aluminiumburk som en gång fanns i vårt släkthus. Det står Örebro kex i botten. Jag har hittat ett fåtal bilder på samma burk på nätet, men inga uppgifter om när den kan ha tillverkats. Skulle vara kul att veta.

Nästan ännu roligare var det att få med den här kastrullen hem. Det är mammas fösta rostfria, locket är i aluminium. Den fanns hemma när jag var barn, men blev sedan förpassad till stugan.

Jag tycker att de där sakerna som man använder mer eller mindre dagligen är de bästa minnessakerna. Det är något speciellt med att ha grytan jag har sett mamma koka potatis i så många gånger när jag var barn, eller träsleven som är alldeles blanknött och len av mormors flitiga användande. Finsaker och tavlor och sådant kan också vara kul att ha, men det är inte riktigt på samma sätt.

Jag sov över i stugan och sedan drog jag iväg hemåt via Vimmerby, där min systerdotter arbetar i Astrid Lindgrens Värld. Eftersom det är en alldeles för stökig miljö för mig att vistas i, gick jag på stan tills hon slutade jobbet. Den var mysig och hade många affärer. Jag hade inga som helst problem att fördriva tiden i nästan fem timmar. Tyvärr var ett loppis jag sett fram mot att besöka stängt, men på ett annat hittade jag en gammal vävsked med vassrör. Men ser dem ibland, men de är ofta i dåligt skick. Den här såg bra ut och jag har länge tänkt att det vore roligt att väva med en sådan för att känna på skillnaden mot skedar med metallrör. Jag har läst att det är enklare att väva lin i vassrörs-skedar, eftersom de sliter mindre på garnet.

På torget satt Astrid själv och skrev på sin skrivmaskin. Undrar hur många barn som undrar var hon har gjort av bildskärmen.

Här fanns också några brunnslock i form av gamla femöringar. Det har jag aldrig sett förut. Jättefint!

När systerdottern sluta jobbet, tog vi en fika och sedan följde jag med en sväng hem till henne för att få en titt på hennes första egna lägenhet innan jag styrde kosan hemåt.

Två bra dagar, men rätt tröttande inte minst på grund av all bilkörning. Som tur var kunde jag största delen av vägarna utan och innan, för det var där jag körde när jag veckopendlade mellan skolan och huset månaderna efter att jag köpt det.