Helgens händelser och svaret på bildgåtan

augusti 14th, 2016

I tre dagar har jag varit på handarbetshelg på Hunnevad Hantverk utanför Skänninge. Det är bara en dryg halvtimma dit med bil, nära och bra.

Det har hänt tillräckligt för en veckas blogginlägg, tror jag, men jag kan ju börja med vad jag åkte dit för.

I många år nu har jag velat lära mig tvåändsstickning och nu dök chansen upp. Inte för att man blir fullärd på en helg precis, men man kan ju komma igång och få koll på grunderna. Så det var vad jag ägnade mig åt i fredags och idag. Det är en långsam teknik, det visste jag ju, och nu fick jag det bekräftat. Efter att ha ägnat en liten stund hemma i kväll åt att maska av och fästa trådar, så blev det 6,5 centimeter i lagom omkrets för en mudd.

Jag har inte satsat på att göra det perfekt, utan här handlade det om att förstå tekniken. Finliret kan jag öva på hemmavid. Med andra ord, är det att betrakta som en provlapp och jag kommer inte att göra en till för att faktiskt få ett par muddar.

CIMG2430

 

Det andra jag blev sugen på var ”virkad nålbindning”. Jag har aldrig hört talas om det förut, men när jag läste om det, mindes jag plötsligt ett par virkade vantar som såg nålbundna ut som jag såg på Öland för några år sedan. Virkning är inte min grej, men jag är ju nyfiken på textila tekniker, så jag bestämde mig för att avsätta lördagen för att förstå hur det fungerar. Fast jag gillar inte namnet riktigt. Det är ju inte nålbindning, så det vore bättre att kalla det nålbindningsliknande virkning eller  (lite mindre klumpigt) nålbindningsvirkning.

Det var en mycket snabbare teknik. Nästan en hel vante hann jag med på den enda dagen. Bara halva tummen var kvar när jag kom hem och den gjorde jag snabbt färdig. Det var kul att prova, men kanske inget jag kommer att göra i någon större utsträckning. Fast det är ett bra sätt att snabbt åstadkomma riktigt varma plagg, så kanske ändå någon gång…

Det här är också tänkt att vara en provlapp, så därför har jag låtit markeringstrådarna för ökningar och minskningar sitta kvar för att minnas hur man gjorde.

CIMG2424

 

Bildgåtan då? Jo, stället drivs av ett par, Lena och Stefan, och Stefan är tydligen en riktig Uppfinnarjocke. När han vid något tidigare tillfälle såg hur man får sitta och snurra upp garnerna när man stickar med två färger, tänkte han att det där måste gå att lösa på ett bättre sätt. Och så pulade han ihop den här mojängen. Man lägger alltså ett garn i varje burk när man stickar med två färger och ställer den på golvet. Då och då ger man den en kick åt rätt håll med foten och simsalabim, så tvistar snodden upp sig. Hur smart som helst!

 

6 Responses to “Helgens händelser och svaret på bildgåtan”

  1. Cecilia skriver:

    Fina färger i mudden-provlappen! Kul att kunna göra fläta och annat mönster, då kan det bli hur fint som helst!
    Vanten ser ju nålbunden ut…men jag håller med, det borde markeras att ingen nål varit inblandad.
    Väldigt listig mojäng, det hade jag aldrig kunnat gissa!
    (Jag visste inte ens om ordet spånad förrän jag började spinna och häromsisten dök diskussionen upp på facebook och då bestämde jag mig för att börja använda det svenska ordet, även om det är ovanligt!)

    • KataM skriver:

      Jag har nog känt till ordet spånad rätt länge, ordnörd som jag är. Men det var först för något år sedan som jag fick klart för mig att det där med att ”spåna på en idé” betyder just att ”spinna på en idé”. Som barn såg jag framför mig att någon så att säga hyvlade fram en idé så att spånen flög och den bilden sitter fortfarande på näthinnan, fast jag vet bättre nu. :-)

  2. Laila skriver:

    Så fiffigt!
    Är det en filr av Viola Gråsten som vanten ligger på? Har aldrig sett den färgen innan, så snygg :-)

    • KataM skriver:

      Helt rätt, det är Viola Gråsten. Vi hade 20-25 stycken som sängöverkast på ett ställe där jag jobbade. De skulle bytas ut och medarbetarna fick ta för sig. De fanns i alla möjliga färger och jag valde den här. Kom mig inte för med att ta flera ifall någon som ville ha skulle bli utan. För sent fick jag veta att de flesta blev över, tror de skänktes till ett loppis. Först några år senare blev jag bekant med namnet Viola Gråsten och förstod vad det var jag hade. Nu ser jag dem säljas för många hundralappar i second hand-butiker och på nätet och sörjer allt lite att jag inte tog några fler. Skulle allt bra gärna ha velat ha en orange.

  3. Laila skriver:

    Ja du, det är lätt att vara efterklok…
    Jag har ärvt en gråvit och en röd och tycker de är så sköna i kvalitén. Och de håller sig verkligen – undrar vart garnet kommer ifrån – trots flitig användning så noppar det sig inte eller blir tråkigt på annat sätt. Märks att man hade ett annat kvalitetstänk förr…

    • KataM skriver:

      De är tillverkade på Tidstrands yllefabriker i Sågmyra, men jag vet inte om de spann allt garn själva eller om de köpte in en del.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu