Nu eller aldrig

Idag tornade berget av julmust upp sig vid kassan på Konsum när jag skulle betala, och markerade ingången till årets billigaste tid för mig.

Ju tidigare affärerna börjar plocka fram det julrelaterade, desto mer envis blir jag nämligen med att till varje pris undvika allt juligt innan första advent. Mat måste jag ju handla, så en snabb tur på Konsum med sänkt blick och strikt efter inköpslistan en gång i veckan blir det. I övrigt är det i princip affärsbojkott. Och när julsakerna börjar ta plats i skyltfönstren, går jag gator utanför affärsstråket när jag behöver ta mig genom sta’n. Tills första advent är här, då blir det dags att vandra Storgatan fram igen.

Andra får göra som de vill, men jag vill inte vara trött på julen lagom tills den börjar. Jag vill hinna längta lite. Jag vill uppleva mörkret innan jag plockar fram ljusen. Så att jag märker skillnaden. Jag är helt enkelt med i samma klubb som Alfons Åbergs farmor, som säger när Alfons och hans pappa klagar över att julen är slut och att de skulle vilja hoppa över alla tråk-dagar, att:

”…det var det D-U-M-M-A-S-T-E jag någonsin hört. Då skulle man ju aldrig få skoj!
Om det är roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt! … Tråkiga saker finns till bara för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen.”

Så visst, jag har principer. Men jag slipper göra som bloggaren jag läste förra året, som var så trött på alltihop att hon plockade ned julpyntet redan på annandagen. Då har min jul precis börjat och jag har många fina juldagar kvar.

Efter nyår är det dags igen. Då gäller det att undvika semlor ett par månader, men det är en annan historia…