På väg hem från Vadstena och med solen värmande ansiktet, fann jag mig själv plötsligt sjunga på en av barndomens favoritsånger. 
På väg hem från Vadstena och med solen värmande ansiktet, fann jag mig själv plötsligt sjunga på en av barndomens favoritsånger.
Det är väl fint, man fylls av minnen. Ibland händer det att jag inser, såhär 50 år senare, att jag som barn missförstod texten.
Samma här. Jag uppfattade texten som ”Jag har glömt bort alla mina sorger, men jag sjunger ändå.” Tyckte det var väldigt konstigt, men som barn är man ju så van vid att världen är obegriplig, så jag funderade aldrig över att jag kanske missuppfattat något.