Medan jag i sakta mak gräver för att kunna lägga ned rotspärren runt min blivande äng, funderar jag lite över livet, universum och allting och har börjat formulera en alldeles egen relativitetsteori.
För det är alldeles tydligt att en viss sträcka inte är lika lång i alla riktningar. Fyrtio centimeter längs markytan, till exempel, är betydligt kortare än fyrtio centimeter från markytan och nedåt. Det är också tydligt att skillnaden ökar ju längre sträckan är.
Där har jag inte hunnit undersöka det exakta sambandet än, men min hypotes är att antingen kvadraten på eller roten ur sträckan kommer in på något sätt.
Matte är inte min starka sidan, så när det blir dags att formulera ekvationer, får jag vända mig till systersonen. Men jag har inget emot att dela äran med honom. Dessutom kanske jag skulle kunna övertala honom att hålla talet på Nobelmiddagen. Jag är inte så mycket för det där med att tala inför folk.
Ja, och tiden är ju inte bara relativ på det sätt Einstein sa, vi vet alla att en kvart MED stickning går fortare än en kvart UTAN.
Helt riktigt!