Fast det blev lite i juligaste laget. Jag visste ju att jag hade massor med vita ljus i lådan. Fast det visade sig att bara två av dem var oanvända. Nu får jag klura på om jag ska byta ljus när vita blivit inhandlade eller om det ska få vara så här.

Jag har satsat mest på stående stjärnor. Då slipper man både att göra hål i väggen och att klättra. Det går inte riktigt lika lätt som för tjugo år sedan.

Ute är det vackert. Och det är kallt, så snön är lätt. Det är jag tacksam för. Jag var ute och skottade några gångar redan strax efter sex.

Jag tycker mycket om tidiga vintermornar. Det är så tyst och stilla, man kan nästan tro att man är ensam i universum.

Därmed är det garnrelaterade klart. Det gick utan problem, så jag hade inte behövt börja så tidigt.

Nu återstår det mer direkt juliga och det får vänta tills dagarna före julafton. Jag ogillar att tjuvstarta, som sagt.

Jag har inte använt kokosnötsmjöl förut, så idag var jag tvungen att begå premiär med ett ljust bröd. Jag manipulerade receptet jag hade en del. Det där med att experimentera i köket har jag alltid gillat.

Kökskemistens laboratorium

Det blev riktigt gott, tycker jag. Och det var ju tur med tanke på vad mjölet kostar. Men jag köpte det egentligen för att baka saffransbröd och pepparkakor. Det är bara jul en gång om året, så då får det kosta.

Själva julbaket får vänta lite till. Så nära inpå första advent som möjligt vill jag göra det.

Jag gillar att gå och längta och sukta. Det är inte alls lika mysigt om man tjuvstartar. Där skiljer jag mig från de flesta, inser jag. I oktober börjar jag närma mig affärer med allt större misstänksamhet och försiktighet, för att snabbt kunna fly fältet om där finns pynt och spelas julmusik. Efter första advent kan jag andas ut igen och frossar med desto större glädje i julförberedelserna.  :-)

Jag använde mig av brunmelerad ull som jag köpte när jag jag besökte Wålstedts för några somrar sedan. Ett underbart ställe för garn- och ullnördar. Men en varning är på sin plats – det kan bli väldigt dyrt.

Måttliga mängder vatten ur duschflaska i kombination med bubbelplast fungerade bra. Såpa behövdes inte alls. Duken är en vaxduk av den gamla hederliga sorten, så att det blev lite blött på bordet gjorde inget alls.

Här är resultatet:

Nu ska jag fundera vidare på fortsättningen.

Snurrigt värre, skulle man kunna säga.

Som jag nämnde härom dagen ska jag leka lite. Jag har grunden i form av en sak jag inte kunde låta bli att köpa. Det var en rätt rolig grej, fast inte så snygg i sig. Men med lite garn och ull kan den nog bli riktigt bra. Jag hoppas det i alla fall.

Jag har en tanke om hur jag ska göra, men mycket kan hända på vägen. Och just därför behöver jag köra igång i tid. Om allt flyter som det ska går det nog rätt fort. Men man vet ju aldrig vad som kan trassla till sig.

Här kommer en första bild: