Turligt nog var mitt bröd nästan slut, så jag hade redan planerat att baka och fick på så vis inviga min nya fina form på direkten.

Brödet blev lite trasigt, vilket jag hade räknat med eftersom jag inte gav mig tid att steka in formen ordentligt i min iver att få använda den. Men gott blev det och innan nästa bak ska jag behandla formen efter konstens alla regler.

Nu är jag hemma igen efter en sedvanligt god jul på Heliga Hjärtas Kloster.  Julnattsmässan blev lite extra fin i år. Dels gjorde den gröna julen att väglaget var nästan sommarlikt och antagligen var det därför som kyrkan var osedvanligt full.  Och så var där en familj som hade med sig ett barn som inte kan ha varit många månader gammalt och som gav så där alldeles lagom mycket ljud ifrån sig Och när kan ett litet barn passa bättre i kyrkan än just till jul?

I år hade systrarnas julgransleverantör slutat sin verksamhet. Men det hör en hel del mark till klostret och där fanns andra sorters barrträd att ta av. Så därför stod det en idegran i kyrkan och en stor och lite spretig enbuske i dagrummet. Betydligt charmigare än en gran, tyckte jag. Man kan ju hoppas att det är början på en ny tradition.

Sedan måste jag ju bara visa på en enkel liten innovation, genial i all sin enkelhet; dubbeldäckartändsticksasken. En tom ask klistras fast i botten på en full, och så lägger man de använda stickorna i den undre.

Jag jobbade en gång på ett ställe där det tändes väldigt mycket ljus. Hälften av oss försökte få den andra hälften att inse att det är väldigt opraktiskt att lägga avbrända stickor bland de nya, för till sist får man stå där och gräva bland de begagnade för att hitta någon som det går att tända med. Detta var ett ständigt ämne på våra veckomöten. Åh, vad jag önskar att någon kommit på den här idén!

Här är det grönt och nästan vårlikt, men det börjar kännas så vant nu att det inte påverkar julkänslan nämnvärt.

Jag önskar alla en god och glad och välsignad jul!

Jag laddade om, med ett par mindre bitar den här gången, och idag satt där en söt liten mus och såg på mig med pepparkornsögon och darrande nos.

Det fick bli en snabb avlivning genom dränkning innan buren laddades igen. Det är lika bra att ha den stående, för det lär ju komma in fler möss förr eller senare.

Alltid när jag ser möss i juletid, kommer jag att tänka på baletten utifrån Beatrix Potters sagor som under många år sändes på eftermiddagen den 23 december. Jag älskade den, mer än Kalle Anka på julafton faktiskt, och det var en sorg när den togs bort. Men nu kan man till min stora glädje hitta en del avsnitt på YouTube.

En gång i tiden hade de en kamel med på färden, men den var gjort av något skumt material som så småningom gick sönder. När ena benet till sist mest var småsmulor, fick den inte vara med längre. Det är ingen större glädje med ett lastdjur som trillar omkull hela tiden.

När jag var liten högg vi blast-änden av en morot som fick stå på ett fat med vatten och fungera som palm. Och så fanns där en spegel med bomullssnö runt, där en liten svan av glas simmade omkring. Hur en isbelagd, snöomgärdad sjö kunde finnas i det klimat palmer kräver, var inget jag funderade över. Logiken haltade, men än sen? Den där lilla sjön var ju så fin och ”palmen” gav liv åt scenen.  Inte måste väl allt alltid vara så korrekt!

Den har fått klara sig utan ljus, för de jag hade var alldeles för tunga och kom att hänga mer eller mindre upp och ned. Men nu hittade jag en slinga med mindre och lättare ljus på rea för tio(!) kronor. Den var billigt nog för en chansning och det fungerar tillräckligt bra. Lite snett sitter ljusen, men det gör inte så mycket så länge de bara pekar mer uppåt än nedåt.

Fint med ytterligare lite ljus i mitt hus.

Jag var lite orolig för hur vägarna skulle vara på hemresan idag, men det var ingen fara. Vanligt vinterväglag, bara. Och här hemma var det bara ett tunt lager snö. Jag behövde inte ens sopa av trappan.

När jag passerade Motala, passade jag på att bland annat titta in på Granngården och där hade fröer och odlingstillbehör redan börjat ta plats i hyllorna. Får nog snart sätta mig ned och planera årets grönsaksodling.

I morse stod jag i biblioteket och tittade på soluppgången över Tåkern. Det var förtrollande, och min lilla kompaktkamera kan inte alls göra sceneriet rättvisa.

Jag hoppas att alla haft det lika bra som jag!