I växthuset slutskördade jag tomaterna, så nu är det bara några paprikaplantor kvar. På växthusgolvets täckbark hittade jag en objuden tomatmumsande gäst. Den där tomaten blev hans sista måltid, så jag hoppas den var god.

Det blev en lång paus med den blivande ängen när först en ond rygg och sedan staketrabatten kom i vägen. Men nu har jag grävt ned en rotspärr i form av en gammal plastmatta runtom den rensade plätten och sått ängsfröer. Rotspärren blev inte så djup som jag tänkt, för det var så fruktansvärt med sten när jag kom ner en bit i backen, men jag hoppas det ska funka i alla fall.

Fröerna köpte jag i en webbutik som säljer svenska ängsfröer. Jag valde två blandningar, och sådde av båda. Eftersom plätten är så liten, blev de fröer över och jag har fått idé om ännu ett ställe att försöka på. På gräsmattan utanför köksfönstret måste jorden vara bra mycket magrare, för där är gräset glest och en blomma jag inte kan namnet på, men som jag spontant förknippar med sämre näringsförhållanden har tagit över. Så det får nog bli en liten äng till. Det kan ju vara bra att testa på ett par ställen, så ökar chansen att lyckas.

Ja, så kunde jag ju inte låta bli att plantera lite mer i staketrabatten. Igår åkte jag iväg till plantskolan i Hästholmen för att köpa jord och eftersom de hade rea på växter så…

Lite höstblommor köpte jag, och en buxbom och en benved för att ha något vintergrönt. Jag känner till problemet med den där svampen som ger sig på buxbom, men den var så billig att det kan vara värt ett försök. Några lökar fick också följa med hem. Och idag har jag slaktat en ampel som hängt i ett träd. I den fanns två murgrönor, som jag tänker kan få klättra på staketet. Så nu ser det ut så här:

Det är bara en tillfällig lösning, för att få lite höstfägring i en del av rabatten och därför är det lite glest. Hur det blir till sommaren har jag ingen aning om just nu.

Nu börjar det bli dags för nästa steg och därför har jag grävt upp potatisen. Det blev inga jätteknölar. Eftersom poängen var att låta den suga ut näring ur jorden, har jag så klart inte gödslat. Men det blev drygt en halv hink i alla fall och det är gott så.

Jag kan konstatera att potatisen verkar ha trivts lika bra i på de båda halvorna, men där jag bara la den direkt på gräset och sedan öste över jord och kompost, är det rätt mycket ogräs. Och det vill jag ju inte ha i min äng, så kommande år ska jag gräva bort grässvålen innan jag sätter potatisen. Det blir lite mer jobb på våren, men mindre så här på sensommaren.

Ogräset är ett problem, det är mycket rotogräs och det konkurrerar ut ängsblommor. Men det finns överallt runt omkring och jag kan inte ge mig på att gräva bort all jord och ersätta den med ny. Så i stället ska jag försöka med att gräva ned en rotspärr runt den blivande ängen och sedan rensa riktigt ordentligt innanför den innan jag sår mina ängsfröer. Om jag kombinerar det med att vakta gränserna så att inte rev-ogräset sprider sig inåt så borde jag kunna ro det i hamn. Tycker jag. Det är värt ett försök i alla fall.

Men nu har jag tagit ett tips på hur man kan dra näring ur jorden ad notam, nämligen att sätta potatis. Så jag har gjort i ordning en potatisruta. På ena  halvan har jag tagit bort grässvålen och grävt ned potatisen. På den andra följde jag ett tips för latmaskar, nämligen att bara lägga dit potatisen och sedan lägga över jord och kompost.

Så här stor har min kålrabbi blivit. Det är den kålsort jag satte ut först och i år verkar den totalt oangripen av sniglar. Det är väl det enda positiva med den torra våren; sniglarna trivs inte något vidare.

Ärtor är också utplanterade, men de är små och inte så mycket att fota än. Och så värmer jag vatten och slår ut i skarvarna mellan trädgårdsplattorna, som jag berättade om här. Jag använder fortfarande äggvattnet på morgonen, men det räcker inte riktigt till, så nu tar jag ett ordentligt tag och värmer vatten specifikt för ogräsrensningsändamål.