Den började med att visa flerfärgsstickning med lyfta maskor och på det gamla vanliga sättet. Jag blev förtjust och tänkte att den kanske rent av skulle vara värd att köpa.

Men så kom jag till delen med ytmönster, det jag egentligen var allra mest intresserad av, och då släppte jag genast tanken på att äga den.

För hur tänker man när man i en i övrigt välgjord bok, visar provlappar på ytmönster genomgående stickade i mörkblått garn? Är det inte en av de saker man lär sig allra först när man ger sig in på sådan stickning, att det kräver ett skapligt ljust garn för att synas ordentligt? Visst kan man ändå välja att sticka i mörkt garn om man är ute efter ett diskret mönster, men i en bok där man vill visa effekten blir det bara fel.

Det finns några bilder på uppstickade plagg, där det syns väl hur ytmönstret blir, men på bilderna av provlappar ser man nästan ingenting.

Det är så synd på en i övrigt fin bok. Jag hoppas att det kommer en ny upplaga någon gång i framtiden, till vilken man gör jobbet med att sticka nya provlappar. Då kanske jag överväger att ta fram plånboken, men till dess får det allt vara.

Jag trodde att jag skulle behöva göra mig av med en av CD-pelarna, eftersom nya hyllan är bredare, men det visade sig att det gick att vrida den. Så bra, då slapp jag rensa ut filmer och skivor.

Det här blev så mycket snyggare! Och så mycket mer praktiskt. Jag hade glömt bort det, men en av de saker jag gillade med den här hyllan är att man kan sitta på den om man bara vill bläddra lite i en bok.

En sak jag reflekterat över när jag rensat, är hur samhället förändrats de sista decennierna. Det fanns många böcker av fakta-typ som jag nog inte klarat av att göra mig av med för tjugo år sedan för att de var min enda chans att på ett något så när smidigt sätt ta reda på saker, eller påminna mig om sådan jag vetat, men glömt. Nu finns allt på nätet. Det är en annan värld!

(Ja, och nu ska jag ”bara” göra mig av med alla de utrensade böckerna. Det är en försvarlig mängd. Kanske att jag skulle räkna dem…)

(Tillägg en timma senare: nu har jag räknat och det landade på 196 böcker.)

Det enda abret är att de inte rymmer lika många böcker som mina Billy-bokhyllor.

Så nu måste jag göra en rätt radikal utrensning och hyllorna behöver vara tömda på lördag vid middagstid. På ett sätt är det skönt att minska lite på bokbeståndet, men det är samtidigt väldigt svårt. Jag har alltid varit en omläsare och de flesta av mina böcker har jag antingen läst flera gånger, så att jag har en relation till dem, eller är det sådana jag skulle vilja läsa igen. Och så är det en försvarlig mängd lexikon, böcker om djur och natur och annat av ett mer praktiskt slag. De där blå böckerna nere till vänster till exempel är nationalencyklopedin och den gör jag mig inte av med.

Det som ändå gör det lite lättare är att mina problem med koncentrationen gör att jag har svårt att läsa nu för tiden och mest lyssnar på tal- och ljudböcker. Så rent logiskt inser jag att det kommer att bli mer omlyssning än omläsning i framtiden. Men svåra beslut är det!

Däremot blev jag varm i hjärtat när jag läste Cecilias kommentar på Fales senaste inlägg. Hon nämnde boken Klåfingerdagen. Det var en av mina favoritböcker när jag var barn. Jag hade den inte själv, men däremot fanns den hos en av mina bästa kompisar och jag älskade, älskade, älskade den när jag blivit stor nog att kunna läsa själv. Men nu hade den fallit mig helt ur minnet, så det var så roligt att bli påmind.

Jag googlade lite för att hitta en bild och då upptäckte jag att den kommit i en ny utgåva med nya illustrationer. Den ser fin ut, men för mig är den helt fel, för bilderna var en så viktig del av den där tidiga läsupplevelsen. Det är ofta så med barnböcker, tycker jag. Kommer en gammal favorit med nya illustrationer, så är det inte min bok längre.

Så här ser den ut, den riktiga Klåfingerdagen:

Jag läser just nu en väldans trevlig bok. Jag har svårt med att läsa, på grund av koncentrationssvårigheter. Mest blir det ljud- och talböcker numera. Men jag gillar ju det där med att läsa själv och med vissa böcker kan det fungera. Som den här, som är väldigt lättsamt skriven, består av fristående kapitel och är både spännande och lärorik.

Omslaget kan förleda en att tro att det är en fälthandbok, men så är det inte alls. Den innehåller faktiskt inte en enda bild på humlor, förutom just på omslaget. Däremot får författaren, som är professor i biologi i England, in en massa intressanta fakta om humlor i en personligt skriven text. Det är långt ifrån en akademisk avhandling, men förmedlar en massa kunskap. Jag läser med glädje och funderar samtidigt över hur jag ska göra trädgården riktigt humlevänlig framöver. Och så ser jag fram mot att läsa hans bok Galen i insekter. Den ligger på köksbordet och väntar.

Idag är det precis fem år sedan jag blev med hus. Jag minns känslan av stor glädje och fullkomlig skräck när pappren var påskrivna, nyckeln överlämnad och jag stod där i mitt eget ägandes hus och undrade om jag egentligen var riktigt klok. Fast skräcken försvann ju ganska snart och idag är jag väldigt glad att jag vågade.

Jubileet firas med städning och matt-tvätt. Lämpliga fredagssysslor. Fast nu ska jag nog ta en paus och gå ut och fylla på fågelmat. De är fasligt glupska, mina flygande små vänner.

I går fick jag den levererad och jag är verkligen nöjd. Den innehåller både färdiga plagg, riktigt fina sådana, och sidor med stjärnor, blommor och andra mönster som man kan använda för att göra en egen design.

Det är konstigt hur det kan börja klia i stick-fingrarna, fast man redan är i full gång.

Tack snälla Laila, du gjorde mig så glad!

Tomatplantan jag bevarade inne över vintern har redan givit mig några frukter, men nu är den smockfull och de mognar i rask takt.

Men även årets tomater börjar mogna. Här är ett par som nog får bli mat i morgon.

Jag har goda förhoppningar om att få en bättre paprikaskörd än förra året. Då blev det nästan ingentin efter den kalla våren.

Och så har jag dragit upp säsongens första vitlök, bara för att se hur långt komna de är. De behöver lite tid än för att sparas, men jag kan absolut börja plocka för direktkonsumtion.

På tal om mat, så har jag just läst boken Svinnlandet av Andreas Jacobsson. Nog för att jag visste att matsvinnet är stort, men jag anade inte att det var så här illa. Eller att bäst-före-datumen sätts med så stora marginaler. En nyttig bok, men också väldigt snabbläst. Rekommenderas.

Jag har glömt att visa en ny bok jag skaffat, Odla året om av Lena Israelsson. Jag har hennes Handbok för köksträdgården sedan tidigare och den är så bra, så när den här kom ut tidigare i år bestämde jag mig för att köpa den. Tror att jag kommer att ha god nytta av den.

Ett tips jag redan tagit till mig, är att förodla plantor för att kunna peta ned i jorden när man skördat. Det ska jag prova i sommar.

Åkersniglarna har börjat äta på min kål. Jag skulle gärna bjuda på ett och annat blad, men tyvärr gnager de av plantorna jäms med jorden. De är rätt korkade djur, sniglarna. Egentligen skulle jag behöva ut i landet sent på kvällen och plocka dem, men det får bli när förkylningen gett med sig.