Den första är islandsull. Den är kärv, har attityd, men var riktigt rolig att spinna. Färgen heter Tequila sunrise och är alldeles underbar med sina orange/rosa färgskiftningar. Jag ville hålla färgerna rena, så jag valde att kedjetvinna.

Lite ojämnt blev det, det märks att jag lagt av mig lite. Men jag är nöjd ändå.

Här syns överst det färdigtvinnade garnet och unders singeln.

Till sist den färdiga härvan efter blötläggning och tyngdbehandling under torkningen. Tror att det blev alldeles lagom i slutändan, fast det verkade lite för hårt tvinnat från början.

Trots idoga försök har jag inte fått till färgerna riktigt rätt. Det drar mer åt orange i verkligheten än på bilden.

Fibrerna såg verkligen ut som lavaströmmar i brunt, orange och rött. Så vackert att jag nästan inte vill ”förstöra” det. Jag spann ett tvåtrådigt och ganska tunt garn. Jag är oftast inte så förtjust i bruna garner. Men det här skiftar i olika nyanser som gör att det blir levande och riktigt vackert.

På bilden är det bara entrådigt och därför är färgskiftningarna större än de blir sedan.

Nu ligger det i tvätthon. Det är alltid spännande att se vad som händer med garnet när det fluffar till sig efter blötläggning.

Om jag fortfarande är nöjd när det torkat, har jag planer för en del av det här garnet. Men mer om det senare.

Det är lite annorlunda att spinna en blandning av riktigt korta och rejält långa fibrer. Det tog ett tag att vänja sig. Men nu flyter det på ganska bra.

Jag har delat bandet på längden i två delar. Nu spinner jag två tunna singlar, som jag sedan tänker tvinna till ett tvåtrådigt garn. Jag hoppas att jag lyckades dela fibrerna precis på mitten, så att jag behåller färgerna så rena som möjligt.

I tallhäcken blommade krokus och något som jag tror är irisblad hade börjat titta upp ur jorden.

Utanför köksdörren lyste några märkliga röda knoppar. Jag kunde inte begripa vad det var. Men pappa, som kan det här med trädgård, sa att det måste vara löjtnantshjärta.

Kärleksörten kunde jag däremot identifiera själv. Fast lite fusk var det, eftersom blommorna stod kvar sedan i höstas.

Mamma har rensat rabatterna från gamla vissna växter, så nu är det vårligt och fint.

Jag gjorde färdigt den orientaliska flätan på ena kanten av mattan i helgen, bara för att konstatera att det inte alls blev bra. Jag har dragit ihop det för mycket när jag vävde avslutningen med mattvarp och förvärrat problemet när jag gjorde flätan. Jag drog åt så mycket jag kunde för att göra kanten riktigt stabil, när jag egentligen borde varit lätt på handen. Så nu får jag tänka om och sy på en tygkant i stället. Lite retfullt är det ju. Men jag lärde mig en del  på det i alla fall.

Idag kom nästa omgång av Tinas fiberklubb. Jacob-ull med en färg kallad Mount Doom. Härliga färger i brunt-orange-rött. Det verkar vara omöjligt att fotografera ull så att färgerna stämmer. Men jag gjorde så gott jag kunde.

Jag tror att jag ska ta med spinnrocken och ullen jag har här till huset i helgen. Kanske, kanske kan jag finna lite tid att spinna. Fast vädret ska visst bli vintrigare nu några dagar, så det där med att sitta ute i solskenet och spinna får jag nog vänta lite med.

Men nu har hon startat klubben igen, via sin blogg Ulltopia och idag kom den första omgången fibrer. 150 gram polworthfibrer, en ny bekantskap för mig, som ska bli spännande att spinna. Underbart mjukt och skönt är det.

Temat för den här perioden är Midgård och först ut var Lothlórien. Det kunde ju inte vara bättre. Tyvärr gör inte bilden ullen rättvisa. Färgerna är mycket mildare och mjukare och mer skiftande i verkligheten. Men det ger en liten aning om hur det ser ut i alla fall.