Det finns en del musikstycken som jag verkligen, verkligen tycker om, men aldrig har lyckats få tag på titeln på. Idag var det just ett sådant orgelstycke som spelades som postludium i mässan. Förmodligen log jag fånigt så länge musiken pågick. Och vid kyrkkaffet passade jag på att fråga organisten vad det var. Så nu vet jag! Toccata ur Widors 5:e symfoni.

Sedan åkte jag in till Vadstena för att gå på föreläsning. Jag åkte i god tid, för att flanera lite på stadens gator i det vackra vädret. Och där stod minsann en grupp med blockflöjter, skalmeja, krumhorn och andra trevliga instrument och spelade gammal musik på allvar. De sjöng också förresten, och gjorde det mycket bra. Det var Liunga Pipare från Linköping. Dem måste jag hålla utkik efter i framtiden!

På fullt allvar tycker jag att att männen klädde sig snyggare förr. Det beror väl kanske på att jag föredrar kläder med mycket tyg. Jag älskar långa kjolar med mycket vidd, kaftaner, mantlar och annat där tyget rör sig. Så det här är definitivt bättre än jeans och T-shirt!

Och så var det föreläsningen då. Under rubriken Mitt textila liv berättade Ingrid Eggiman-Jonsson om sitt textilkonstnärsskap. Det var riktigt intressant att få höra om hennes textila arbete genom åren. Som att hon provade på knyppling väldigt kort på konstfack, men sedan inte rörde en knyppeldyna på 50 år. Och nu gör hon sådan här:

Där ser man – det är aldrig för sent!

Området är stort, eftersom de centrala delarna av staden spärras av och har lite spridda aktiviteter. Men själva marknadsdelen var rätt liten, vilket gjorde att det inte var så många medeltidsklädda människor. Och det förtar ju känslan av medeltid en hel del. Samma sak med frånvaron av åtminstone en smed som bidrar med lukten av eld och varmt järn. Musikgruppen som framträdde var duktig, men någon riktig medeltidsmusik var det inte.

Men det var trivsamt ändå. Vackert väder och god stämning. Dessutom var det vad jag förstår första gången man har medeltidsmarknad i den här formen i Vadstena, så tanken är väl att det ska utvecklas med tiden.

Allra bäst var att jag hittade henne:

Jag vet inte vad hon heter. Men hon blev min stora favorit redan första gången i Leksand. Hon spelar fiddla så det svänger om det och sjunger humoristiska, ofta burleska sånger med stor inlevelse och lockar publiken till skratt. Trevlig är hon också, visade det sig när jag tog kontakt med henne för att tala om att jag blev glad att hitta henne här.

Lite besök i affärer blev det också. Bland annat i delikatessbutiken Stig In, som har den bäst ge-katten-i-att -stjäla-skylt som jag stött på.

Sedan besökte jag klostermuseet. Chefen guidade och gjorde det med den äran. Man får lite svindel när man inser att man står i ett hus som är snart 800 år, och som varit både kungapalats, kloster, invalidhotell för veteraner från trettioåriga kriget och hospital.

Den här tavlan hängde i ett rum med temat medeltida kläder. Passar den mig eller…?

Och nog hade de vackra böcker på medeltiden. Det här är en kyrklig sångbok,som synes.

Vilket osökt leder mig till avslutningen på dagen. En konsert/miniföreläsning med titeln Klingande valv i kapitelsalen i klostermuseet. Underbar gregoriansk sång (som jag älskar) av en liten men naggande god  grupp sångare. Och så museichefen, som berättade om varför kapitelsalen nog inte varit kapitelsal, varför alla hörnen i medeltida byggnader ofta inte är räta och annat spännande. (Jo då, båda sakerna har med akustik att göra).

”Kapitelsalen”

Tänk, en sådan bra dag det blev!