Vi började i Askersund, med en fika på Venus Choklad. Vi köpte kaffe och två godbitar som vi delade på. Det smakade inte ett dugg illa.

En bit sydväst om Askersund besökte vi en keramiker och en pärlkonstnär. Vi blev omedelbart förälskade i omgivningen och var väldigt överens om att så skulle man bo.

Under en buske i trädgården fanns några jättespindlar, som först fick mig att hoppa till. Jag är milt uttryckt inget spindel-fan. Men när den första förskräckelsen lagt sig, fick jag erkänna att de faktiskt hade en viss charm.

Över vattnet svävade en jättelik trollslända.

De båda konstnärerna var väldigt trevliga, vi blev kvar en bra stund och pratade med dem eftersom vi var de enda besökarna just då. Fast några kort på keramiken och de helt fantastiska pärlhalsbanden tog jag typiskt nog inte. Fast det var här jag köpte äggkoppen och vasen jag visade i mitt förra inlägg. och här kan man titta på pärlkonst.

Jag tar inte så mycket kort när jag är ute och ser mig om, har liksom fullt upp med verkligheten och glömmer kameran. Men ytterligare lite keramik blev förevigat, bara för att det var så annorlunda och kul.

På ett ställe fanns också en privat liten örtagård som var så fin, fast den var lite vårvinter-tråkig än så länge. Den var jag tvungen att ta kort på som en god idé. Det verkar ju inte alltför besvärligt att åstadkomma något sådant. Någon gång i framtiden…

Vi började som sagt i Askersund och betade oss sedan fram söderut via bland annat Medevi brunn, innan vi avslutade i Motala. Och som vanligt hade vi tagit i för mycket och fick skippa en del planerade stopp. Rundan är bara öppen mellan tio och fem, så har man bara en dag på sig, hinner man bara med en bråkdel eftersom avstånden är rätt stora. Det är lite synd att de inte har öppet ett par timmar till. Men trevligt var det, som sagt.

Dimmigheten beror på gårdagens konstrunda. Det var väldans trevligt, men jag vet ju att min ork inte riktigt räcker för sån’t där.

Rundan berättar jag mera om en annan dag. Men kan kan ju i alla fall visa de två små alster jag köpte. Jag hittade dem för en tjuga styck på fyndbordet hos en mycket trevlig keramiker. En vacker äggkopp på fot och en söt liten vas i precis lagom storlek för vårens första små blommor.

Trevlig valborgsmässoafton till er alla, oavsett dimmighetsgrad.

Solen sken från en klarblå himmel och det var drygt 20 grader varmt. Stora mängder sommarklädda människor strövade omkring mellan utställningarna, satt på uteserveringar och tog vilopauser på någon bänk på sta’n eller vid Vätterns vatten. Det kändes som att vara nere på kontinenten någonstans.

Nu är jag ju lite konstig på det sättet att jag helst inte vill se verkligheten genom kameralinsen vid sådana här tillfällen. Jag hade inte ens kameran med mig och mobilen är som jag nämnt tidigare en ytterst osmart sak som inte kan så mycket mer än att ringa och skicka sms. Så ni får helt enkelt använda fantasin och föreställa er hur det såg ut.

En kul sak med den här rundan är att man kommer in i en del privata innergårdar och vackra trapphus som man aldrig får se annars. Några utställningar är till och med inne i folks privata bostäder och på ett ställe kom man så högt upp att man fick titta ned över alla takåsarna. Det är absolut en konstrunda värd att besöka.

Ett lite annorlunda höganäskrus fick följa med hem,

liksom en hängare av det slag jag kallar bläckfisk. Har vela ha en sådan ett tag, men antingen brukar de vara plastiga eller dyra. Så klart att jag slog till när jag hittade en i metall för en tjuga.

Och så köpte jag en geringssåg. Vet inte hur bra den är och om någon del eventuellt fattas, men den kostade bara sjuttiofem kronor så jag tyckte att det var värt en chansning.

På väg hem på torsdagen stannade vi vid Alvastra kungsgård för att köpa ägg och så klar passade vi på att hälsa på producenterna.

Men det var bara en liten uppmjukning inför fredagen. Hos en keramiker en bit ute i skogen träffade vi den här tuppen och hans damer.

Östergötlands ullspinneri ingick i konstrundan och där träffade vi tre mycket stillsamma får.

Vi passade också på att besöka Habblarps Trädgårdar och där, minsann, fanns det djur.

En hönsgård var det första som mötte våra ögon. Där var full fart och tupparna gol som galningar.

Närmsta grannar med dem bodde familjen Kalkon.

Jag har aldrig träffat kalkoner i levande livet förut och hade ingen känsla för hur enorma kalkontuppar faktiskt är. Han ingav verkligen respekt, denne stilige herre.

Ankorna låg mest och sov i värmen.

Och så till sist då getterna – djur med stor personlighet.

Fredagen avslutades på Hunnevad Hantverk. Syster Yster köpte ett underbart garn till en sjal, men själv avhöll jag mig. Har ju ett litet garnlager att ta av.

Det är en rolig konstrunda, för den har sådan bredd. Det finns till exempel tavlor, skulpturer, keramik, silversmide och textilkonst.

När jag ser på konst brukar jag inte fotografera. Del tar det bort närvaron, dels tycker jag inte att det känns helt okej att fota utan att först ha fått konstnärens tillåtelse. Men lite trädgårdskonst av det mer förgängliga slaget fick mig ändå att ta upp kameran. Titta bara vad man kan göra av en rostig järngryta och nedklippta ros-stjälkar.

Och det här var ju faktiskt lite kul. Det känns som något man kunde inspireras av och göra tillsammans med barn.

En konstnär jag tyckte mycket om var Gebbe Björkman. Det var en ny bekantskap för mig, men han är väletablerad, har till och med målat nobelprisdiplom. När jag fick syn på en trave böcker med titeln Korp som han illustrerat, så kunde jag inte hålla fingrarna från plånboken.

Korpen är en av mina favoritfåglar och den fick min röst när det var omröstning om Sveriges nationalfågel för ett tag sedan. Jag hade faktiskt stått och tittat på korpar i keramik hos en konstnär vi var hos tidigare, men insett att jag inte riktigt visste var jag skulle ha den. Men en bok är ju lite mer lättplacerad. När jag fick frågan om jag ville ha den signerad, tackade jag så klart ja. Och då visade det sig att i signeringen ingick en akvarell av en korp.

Det var så fascinerande att se hur han bara slängde ihop den där bilden på några minuter, samtidigt som han pratade oss som stod och tittade på. Man blir lite avundsjuk…

Fler bilder från själva konstrundan blev det inte och resten sparar jag till ett annat inlägg. Så fortsättning följer…

Jag tror att jag nämnt tidigare att jag sparade en paprikaplanta från förra året, bara som ett experiment. Den ser lite konstig ut, avhuggen som den är, men nu har jag faktiskt knoppar i den.

Första stället vi besökte var ett av de bästa. Det hette Gula Huset och där handlade det om vävning. Vi var dagens första besökare, så vi fick möjlighet att prata ordentligt med väverskan  som berättade att hon lärt sig väva helt på egen hand. Damastvävstolen köpte hon nedmonterad och fick ordning på alldeles själv. Jag är så imponerad!

Hon höll sig framför allt till bunden rosengång och en kombination av damast och opphämta. I rosengång vävde hon landskap, till exempel fanns Närke med och där kunde man se Örebro slott och vattentornet Svampen. I damast/opphämta vävde hon främst dikter och psalmer. Det var så fantastiskt fint gjort! Här är en länk till hennes hemsida, så kan ni få en liten bild av det hela.

På väg till nästa ställe fick vi dagens naturupplevelse.

Favoritställe nummer två fanns inne i Askersund. Det var far och dotter, Rolf Tjärnlund och Maria Genborg, som ställde ut tillsammans. De hade olika stilar, men både jag och Syster Yster tyckte mycket om båda och vi gick där länge. Fadern kan jag inte hitta på nätet, men dottern har en hemsida.

Ryggen höll skapligt, men idag är det lite värre igen. Hade tänkt åka och köpa jord. Och garn. Men det får nog vara, bättre att ta det lugnt.