I morgon blir det mer gregorianskt, men då slutar vi vid middagstid. Med lite tur kommer jag ihåg att köpa med mig mer jord hem, så att jag kan fortsätta att plantera om.

Gregorianiken är när den sjungs på det traditionella sättet enstämmig, oackompanjerad och recitativ till sin karaktär. Poängen är att texten är viktigast, så sången får inte göra den svårare att uppfatta.

Vi sjunger nästan bara på svenska, men just nu övar vi på den här sången. Skillnaden är att de kvinnliga rösterna överväger hos oss. Starkt. Idag hade vi en man med, men det är inte alltid.

Övningarna är öppna, man kan hoppa in och vara med bara en enstaka gång om man vill. Det händer allt som oftast att någon på tillfälligt besök i Vadstena tittat in och sjunger med, eller bara lyssnar. Ibland kan det till och med dyka upp ett helt gäng från någon kör på annan ort.  Det är lite extra roligt, för det funkar ju inte riktigt så med vanliga körer där man sjunger i stämmor. Här går det utmärkt med tillfälliga inhopp och man behöver inte vara van sångare eller duktig på notläsning för att kunna hänga med i alla fall lite grand.

Stjärnorps kyrka var lite annorlunda. Den är hopbyggd med ett ”vanligt” hus och granne med ruinerna av ett gammalt nedbrunnet slott. Men den var väldigt fin och låg fantastisk vackert alldeles intill Roxen. Om det är så vackert en grå decemberdag, kan man ju tänka sig hur det är på sommaren.

Inuti var kyrkan ljus och fin i vitt och blått och med en kormatta som jag var tvungen att fota.

Och minsann om inte textilnörden i mig fick sig lite till livs också i församlingshemmet. På väggen hängde ett ”lappbroderi” gjort i samband med kyrkliga syföreningens hundraårsjubileum. Jag antar att föreningens medlemmar fick i uppdrag att göra var sitt litet broderi som sedan sattes ihop till en tavla. Kul idé! Kortet gör det inte rättvisa, men jag visar det ändå.

Päronträdet vid nya uteplatsen har inte burit frukt sedan jag flyttade hit. Men i år kom det några päron på en enda kvist. Men tyvärr, de trillar ned omogna det ena efter det andra. Jag kommer inte att få smaka. Men det finns andra som njuter och jag får väl försöka glädja mig över det.

Har inte gjort så mycket idag, känner fortfarande av infektionen i form av trötthet och ”bomullshuvud”. Men jag har i alla fall varit iväg på kören. Första övningen för hösten var förra veckan, men då kom något annat i vägen, vad det nu var. Kul att sjunga igen i alla fall. Förra terminen fanns inte tid och ork, så nu är det extra roligt.

Kören sjöng i högmässan. Tror att det lät bra.

Eftermiddagen har bestått av filmtittning och ett fåtal varv på tunikan. Slappt och slött, alltså. Sådant behövs ibland.

Nu ska jag jag göra kvällsmat. Det blir någon avocadoröra med räkor i.

Sedan är denna dagen snart slut

Men nu, minsann, har jag hittat en kör. En gregoriansk dito, dessutom. I lilla Vadstena. Det hade jag inte trott! Igår var höstens första övning och det var hur underbart som helst. Jag har verkligen saknat att sjunga och jag älskar gregoriansk sång. Att dessutom få sjunga under de höga valven i Blåkyrkan, gör ju inte saken sämre.

I morgon är det ny månad, vilket innebär att jag kommer att komma upp i hastighet med bredbandet. Så då ska det bli bilder på bloggen igen.