Garnet är rester av tvåtrådig ull. Jag har definitivt inte stickat av det förut, så det var nog med bland lite smånystan jag fick av mamma för några år sedan. Det är ganska stickigt, men det är jag ju tack och lov inte känslig för.

Jag gillar kombinationen av rött och orange. Just rött brukar vara svårt att få till på bild, tycker jag, men den här gången har jag faktiskt lyckats skapligt.

Jag fick ändra en del på mönstret, annars skulle de blivit stora som båtar fast det var min storlek. Passformen blir ju inte helt bra när man ska förvandla tvådimensionellt till tredimensionellt, men jag är nöjd i alla fall. Varma verkar de vara och det var ju det jag var ute efter.

Jag har sökt efter mönster på rundkrokade sockor. Ett enda hittade jag och det kom roligt nog från Ullcentrum. Tyvärr står det inget om storlek eller stickfasthet. Men någon dag när jag känner mig riktigt modig, ska jag nog försöka använd mönstret som grund och se vad jag kan åstadkomma med lite restgarner. Då gör det inte så mycket om jag misslyckas.

Problem har uppstått, men hittills har de löst sig. Och fort går det – jag har redan halva första tossan klar.

Det blir mycket tjockare än när man stickar, så nu lurar jag på om det går att rundkroka sockor med häl och allt. Får väl leka lite detektiv på nätet, för om det är möjligt så skulle det vara kul att prova.

Först är det så klart sommartoppen, precis så snabb- och lättstickad som jag hoppats.

Men sedan har jag också gjort klart prov-krokningen och blev sååå sugen på att börja på något riktigt, fast i all enkelhet.

Det blev en ”platt-krokning” som ska bli grytlappar. Det blir lite glest, så jag funderar på att göra dem dubbla och till på köpet få dem likadana på bägge sidor. Frågan är bara om garnet räcker. Svårt att veta åtgången på en teknik man inte är van vid. Men jag krokar av garn jag har liggande, så att få tag på mer kan jag nog glömma.

Och så ett par väldigt enkla pulsvärmare av ett par ganska små ullnystan jag hittade.

Det var kul, det här med krokning. Särskilt rundkrokningen är riktigt häftig. Man har bara ett mindre antal maskor på nålen i taget och vänder arbetet stup i kvarten för att komma vidare. Det verkade hur knasigt som helst när jag läste beskrivningen, men blev fullkomligt självklart när jag bara satte igång med det.

Nu har jag tagit tag i det. Börjar med en provlapp, tar instruktioner både från häftena jag köpte och från nätet – tack och lov för TouTube! – samt leker lite själv. Jag gör en lång men smal provlapp och tänker inte gå vidare till riktiga saker förrän jag känner mig trygg med tekniken.

Fast idag blir det inte så mycket gjort. Ligger mest i min baden-baden och läser om Maria Wern. Varma sommardagar är som gjorda för kriminalromaner tycker jag.