Fortsätter med kumihimon.

Idag har jag gjort en ihålig fläta som bildade ett väldigt fint mönster just vid flätningspunkten…

…men som inte alls blev vacker. Fast jag tror att jag förstår vad det beror på. Det var så häftigt att den var ihålig, så jag kunde inte låta bli att dra i den och att testa att sticka in en penna medan jag funderade på vad man skulle kunna fläta in i den. Det var nog inte så smart, kart att den blev ojämn av en sådan misshandel.

Sedan blev det dags för premiären med fyrkantiga plattan. Den tror jag kommer att bli bättre.

Valet då? Jo, så klart att jag röstar, men jag klarade av det i veckan. Jag brukar göra så, delvis med tanken att man ju faktiskt kan bli sjuk. Dumt att chansa när det finns ett alternativ. Sedan återstår det att se hur lång kvällen blir innan resultatet är säkert. Det kanske blir till att vara vaken länge i natt.

Det skulle vara roligt att göra en bredare variant med pärlor i kanten, där jag nu har en brun tråd. Det måste väl kunna gå? Fast jag får inte ge mig in på egna äventyr förrän jag gått igenom boken. Ibland får man vara lite sträng mot sig själv. Men jag kommer inte att göra alla flätor i boken, en del är avancerade med speciella pärlor som jag inte kommer att försöka skaffa.

Just nu sitter jag ute och njuter av höstsolen och stickar på ärm nummer två till tröjan. Det ska bli så spännande att ge sig på oket sedan.

Mindre kul är det däremot att fota flätorna – det är jättesvårt att få det bra. Men några exempel ska jag ge. Det är de sista av de lätta flätorna.

Nu ska jag fortsätta med samma sak framför en film, för nu börjar det bli lite kyligt.

Den direkta anledningen  till köpet var att jag ville ha en fyrkantig platta för att kunna göra platta flätor. Och så behövde jag bobbiner, så att jag kan arbeta med långa trådar och pärlor.

Men när jag nu ändå beställde, passade jag på att köpa några småsaker ytterligare. Man måste ju testa lite olika material när man gett sig in på nya textila områden. Det blev en tunn, stark tråd som man kan ha att vira om ändarna för att hindra flätan från att repa upp sig,

några ”råttsvansar” i favoritfärger,

och – bäst av allt – ett kit för att tillverka fem armband. Det fina med det är att det innehåller fem olika lås. Så nu kan jag prova vilken variant jag gillar bäst.

Det enda som saknas nu för att kunna göra riktiga saker, är ett lämpligt lim. Jag ska leta i gömmorna och se om jag har ett liggande någonstans. Annars får det bli ett litet inköp till.

Boken innehåller allmän information och femtio mönster väl beskrivna steg för steg, och med upplysning om svårighetsgrad. Och här finns verkligen allt från det enklaste enkla, till riktigt avancerade saker. Och inte minst även beskrivning på platta band. Det tror jag att jag kommer att kunna ha riktig användning för.

Alla mönstren ”blir” något, mest armband och halsband. Men jag planerar att arbeta mig igenom boken steg för steg i form av små prov-flätor i olika material för att lära mig tekniken och se hur det blir med olika garner. Tejpar upp dem utan någon större finess på vanligt papper och gör en liten anteckning vid varje för att minnas senare.

En sak som inte står i boken, men som jag hittat tips om på nätet, är att sätta en tyngd i början av flätan. Egentligen gör man det för att flätan ska bli rakare, men jag tycker att det är mycket behagligare att arbeta när man faktiskt känner att man håller något i handen. Plattan i sig är så lätt så det finns liksom inget motstånd. Kanske att jag skippar tyngden när jag kommer till att fläta in pärlor. De väger ju lite i sig själva.

Det här är en japansk flätteknik som egentligen utövas på en marudai, som är väldigt lik den ställning våra egna hårkullor använder. Det är lite fascinerande , tycker jag. Jag är väääldigt sugen på att försöka tillverka en egen marudai. Tekniken blir en annan då, säkert inte så lätt att lära sig. Men man kan arbeta med betydligt fler trådar när man inte är bunden vid antalet skåror i plattan. Och fortare går det eftersom man arbetar med båda händerna och därför kan flytta två trådar i taget. Nåja, det ligger i framtiden, om det alls blir av. Spännande är det i alla fall att lära sig en ny teknik.

I lördags hade jag besök av en vän som jag inte träffat på flera år. Eller jo, vi har sprungit på varandra på syfestival och vävmässa. Men nu fick vi många timmar tillsammans och det var väldigt roligt.

Igår var det sommarmarknad på Ull&Garn. Det är en alldeles väldigt trevlig marknad, tycker jag. Inte så stor, men med massor att både köpa och göra. Fika och lite enkel mat finns det om man vill ha och då sitter man så här mysigt:

Den här gången kom jag faktiskt ihåg att ta ett par kort inne i själva butiken. Jag har haft kameran med några gånger, men glömmer alltid att fota när jag går runt och njuter av allt garn. Det här är bara en bråkdel av allt som finns.

Massor med stånd fanns det, både med försäljning (garn, tyg, ull, knappar, skor, mat, barnkläder och en massa annat) demonstration av tekniker ( som stickmaskiner och tvåändsstickning) och workshops (t.ex. dominostickning och kärleksknutar)

Själv provade jag på halmslöjd och gjorde den här kronan. ”Taket”  var gjort i förväg. Jag antar att det är lite för avancerat för en nybörjare. Men sedan fanns det en massa material att skapa av och jag valde naturligtvis ull.

Och så testade jag den japanska tekniken kumihimo, som ett par unga grabbar satt och lärde ut. Jag har sett originaltekniken på YouTube någon gång och blev fascinerad av likheten med vår svenska hårkullors arbeten. I båda fallen använder man en rund träplatta på ben och med hål i mitten. Sedan använder man någon form av tyngder som man virat tråden/håret på och sedan flyttar runt för att skapa sina arbeten. Det påminner en del om knyppling faktiskt.

Här är det en förenklad variant, en skiva med skåror som man håller i handen. Den var inte så dyr och det var roligt, så jag köpte en. På marknaden fick man prova med två färger. Men när jag kom hem lade ja till en tredje. Man kan nog variera en hel del och få fram olika effekter när man börjar fatta hur det funkar.

Jag köpte garn också, så klart, men bara ur reakorgarna. Dels hittade jag ytterligare några nystan av mitt älskade silkesgarn och dels köpte jag av samma bomullsgarn som jag stickade en vit kofta av för ett tag sedan – fast turkost den här gången.

En kroknål för rundkrokning blev det också och några krokningshäften. Nu ska jag bara lista ut hur man gör. Jag har provat tidigare, men det var länge sedan.

Sist, men verkligen inte minst, blev det ett kardflor från Åsenfår. 4 hekto underbart ljusgrått fluff som jag ska spinna och sticka något trevligt av. En kofta kanske? Det har jag ingen bild av just nu, men det kommer.