Nästa gång jag skulle skriva, kunde jag inte logga in och kontaktformuläret till bloggadministratören gick inte att skicka. Men jag lyckades hitta en adress till bloggens ägare och fick ett snabbt svar. Sedan blev det tyst och ingenting hände. Till sist tog bloggsuget över och jag bestämde mig för att börja om på nytt på Blogger.

Idag fick jag ett mejl om att problemet var löst och för en kort stund övervägde jag att flytta tillbaka hit, där jag vet hur allt fungerar. Men även om det finns en del saker jag gillar bättre här, så överväger fördelarna på Blogger, så det blir att jag fortsätter bloggandet där.

Däremot är jag jätteglad för att det fungerar som det ska här nu. Det har krånglat en del med att läsa gamla inlägg också, beroende på vilka vägar man tagit för att göra det. Jag använder ju bloggen som dagbok, kom-i-håg och fotoalbum för egen del, så det är fint att ha den kvar. Och lika viktigt är det så klart att jag nu kan hänvisa till min nya blogg. Jag har inte jättemånga läsare, men i statistiken kan jag se att det är ett skapligt antal som tittar in då och då, även om de inte ger sig till känna.

Så välkomna till min nya blogg. Och lämna gärna en kommentar någon gång, så blir jag extra glad.

Väl mött på nya Nu eller aldrig!

Anledningen till att jag tittade ut så där på riktigt och såg hur ”mycket” snö det faktiskt kommit, var att jag hörde glada skratt utifrån. Det var ett gäng barn i varierande åldrar, samt två vuxna, som hade snökrig  utanför mitt köksfönster. Något snöbollskrig var det inte frågan om, till det räckte väl inte snön till. Men det var nog klokt att passa på, för vem vet när chansen kommer igen.

Nu är jag hemma igen efter en sedvanligt god jul på Heliga Hjärtas Kloster.  Julnattsmässan blev lite extra fin i år. Dels gjorde den gröna julen att väglaget var nästan sommarlikt och antagligen var det därför som kyrkan var osedvanligt full.  Och så var där en familj som hade med sig ett barn som inte kan ha varit många månader gammalt och som gav så där alldeles lagom mycket ljud ifrån sig Och när kan ett litet barn passa bättre i kyrkan än just till jul?

I år hade systrarnas julgransleverantör slutat sin verksamhet. Men det hör en hel del mark till klostret och där fanns andra sorters barrträd att ta av. Så därför stod det en idegran i kyrkan och en stor och lite spretig enbuske i dagrummet. Betydligt charmigare än en gran, tyckte jag. Man kan ju hoppas att det är början på en ny tradition.

Sedan måste jag ju bara visa på en enkel liten innovation, genial i all sin enkelhet; dubbeldäckartändsticksasken. En tom ask klistras fast i botten på en full, och så lägger man de använda stickorna i den undre.

Jag jobbade en gång på ett ställe där det tändes väldigt mycket ljus. Hälften av oss försökte få den andra hälften att inse att det är väldigt opraktiskt att lägga avbrända stickor bland de nya, för till sist får man stå där och gräva bland de begagnade för att hitta någon som det går att tända med. Detta var ett ständigt ämne på våra veckomöten. Åh, vad jag önskar att någon kommit på den här idén!

Nu när det inte finns så mycket annat att äta i förrådet, hoppas jag att fällorna ska locka.

Nu får det vara med städningen för idag, nu tar jag kväll.

Jag försöker intala mig själv att det inte behöver vara klart till jul, men det vore ju fint om det mesta var gjort i alla fall.

Jag började med sovrummet och musikrummet, som är de mest lättstädade. Näst på tur står kontoret, som också är mitt TV- och filmtittarrum, eftersom datorn står där. Där ska jag byta gardin. Till stugan som mamma och pappa sålde i somras hörde också en lillstuga som i första hand var min när jag var där och som jag därför till stora delar hade inrett. I två av fönstren hade jag löpare från Björke Vävstuga som gardiner. Om jag syr ihop dem och byter till en av gardinstängerna jag hade där, tror jag att det kan funka. Och för att få sömmen riktigt mönsterpassad, tänker jag mig att sy ihop dem för hand. Ska bara sätta på en kopp kaffe och starta en lämplig film, så kan det vara ett lagom vilsamt söndagsarbete.

En av de andra gardinstängerna från lillstugan satte jag upp i musikrummet och där hänger nu gardinen från föräldrarnas sovrum i stugan. Jag minns hur mamma virkade på spetsen i bilen, tyckte att det var så imponerande att det gick. Jag är inte så förtjust i virkat, men den här gardinen har jag alltid tyckt om, så det var roligt att jag fick den.

Fint blir det och det går fortare än jag trodde. Tio fönster och två dörrar har de hunnit med idag, om jag räknat rätt, och det är mer än hälften. Sedan är ju snickeriarbetena kvar, men ändå.

Här är två bilder på före och efter från kontoret:

De tror att de blir klara med arbetet inomhus på fredag. Sedan blir det dags för mig att arbeta, för det är massor med jobb med att ställa i ordning igen. Förutom alla saker som ska på plats, måste jag också sätta fast alla gardinbeslag på nytt och sådant tar alltid rätt mycket tid. Det gäller att mäta ordentligt så att inte gardinerna hänger snett. Jag misstänker också att jag måste skaffa nya gardiner till vissa fönster. Förut har jag bara haft fönstersmygar, men nu ska det på med foder också, så i några fönster tror jag att de gamla gardinerna kommer att vara för korta.

Medan jag låtit andra arbeta för mig, har jag börjat planera nästa års odlingar. Jag fick nämligen frökatalogen från Impecta i förra veckan. Det är rätt trevligt att fundera över sådant samtidigt som årets första riktiga snöfall målat omgivningarna vita.

Farmor berättade ofta att det var just chokladkoppar och att man ska ha i grädde ända upp till överkanten på öronen. Den instruktionen har jag dock aldrig följt. Kanske någon gång när jag är riktigt, riktigt hungrig…

Jag har drömt om det ibland, så minnet av hur spelet såg ut har jag kunnat frammana, men vad det hette hade fallit mig ur minnet. Efter åtskilliga försök lyckades jag googla fram svaret för ett par år sedan och sedan kom jag på att det kanske skulle gå att hitta på Tradera. Det har faktiskt dykt upp där då och då, men priset har ränt iväg. För att inte tala om de spel i nyskick som säljs till fast pris för ibland över fyratusen kronor.  Helt galet!

Men nu äntligen har det lyckats, tack vare ett spel i något sämre men komplett skick. Om jag hittar någon att spela det med får vi väl se, och inte är det säkert att jag kommer att tycka att det är lika roligt nu som då. men det här är så mycket nostalgi så att det är värt att ha ändå.

Jag laddade om, med ett par mindre bitar den här gången, och idag satt där en söt liten mus och såg på mig med pepparkornsögon och darrande nos.

Det fick bli en snabb avlivning genom dränkning innan buren laddades igen. Det är lika bra att ha den stående, för det lär ju komma in fler möss förr eller senare.

Alltid när jag ser möss i juletid, kommer jag att tänka på baletten utifrån Beatrix Potters sagor som under många år sändes på eftermiddagen den 23 december. Jag älskade den, mer än Kalle Anka på julafton faktiskt, och det var en sorg när den togs bort. Men nu kan man till min stora glädje hitta en del avsnitt på YouTube.