Jag har nämligen idkat friluftsliv på terrassen, kokat te och stekt stekpannebröd på Trangiakök. Sådant som normala människor gör ute i skogen eller så.

Fast förklaringen till mitt udda beteende är inte så konstigt egentligen. Jag har tänkt i flera år att jag borde ha ett spritkök, för går strömmen är jag helt utan matlagningsmöjligheter. För att inte tala om det där med att kunna koka kaffe. Så nu har jag införskaffat ett litet enkelt, billigt ett, som duger bra för ändamålet. Det har stått ett tag, jag har alltid varit lite larvig när det gäller den här typen av eldande. Avskydde bunsenbrännarna på kemin, en smått jobbig halv-fobi att ha när man går natur. Men nu sa jag åt mig själv att sluta dumma mig och så gjorde jag det. Teet blev varmt och brödet gott och inget brann upp eller exploderade.

Men innan dess, på förmiddagen, åkte jag till Ödeshög i ett annat eldrelaterat ärende. Jag har ju så mycket kvistar som ligger i högar på flera ställen i trädgården. Jag brukar klippa ner dem i säckar och slänga i soporna, ett trist jobb som jag aldrig blir färdig med. Träden och buskarna envisas ju med att växa hela tiden, och så måste jag klippa igen.

Men så kom jag på att jag faktiskt kunde köpa en eldkorg och bränna dem i stället, den sortens eldande är bara roligt. Så jag for till Skattegårdens Handelshus, där de har ungefär allt som finns, både nytt och second hand. Och visst, jag hittade en eldkorg för några hundralappar. Så när jag invigt spritköket, gick jag över till kvisteldning och det fungerade bra.

Jag hittade en stol också för 75 kronor på loppisavdelningen, så nu har jag snart ersatt alla mina gamla knarriga stolar med nyare och bättre.

Nu ska jag ta mig en dusch, för hu vad jag luktar rök!

Förra året gjorde jag riktiga storfynd. I år handlade jag betydligt mindre, men är väldigt nöjd ändå. Syftet är ju inte att shoppa loss, utan att hitta sådant jag faktiskt behöver. Och så att ha trevligt, så klart.

Några småprylar till köket blev det, en bra stekspade till exempel. Men de bästa köpen är en pall och tre vaser.

Pallen är en lite högre, nätt och hopfällbar. Det känns nästan för bra för att vara sant att den stod där och ropade på mig, för jag har inte haft något riktigt bra att sitta på när jag övar gitarr och här är den perfekta lösningen för bara sjuttiofem kronor.

Vaserna är också lösningen på ett praktiskt problem. Jag har en fruktansvärd mängd bambupinnar och blompinnar för att stödja mina växer med och jag har inte haft någon riktigt bra förvaring för dem. Jag har använt stadiga papprör att sätta dem i, men de har varit lite instabila, trots att jag tejpat ihop dem. Men vaserna är tunga och kommer att stå stadigt. I den högra vasen satte jag ned ett av rören, för att hålla ihop pinnarna som står där och hindra dem från att falla ut åt sidorna. Det kommer inte att vara ett problem på vintern när vaserna blir fulla, men så här på sommaren behövs det.

Fast allra bäst var inte det jag köpte, utan det jag gjorde mig av med. För vi passade på att ta med alla utrensade böcker och några lådor med annat smått och gott som jag rensade ut i vintras, och lämnade kvar på ett av loppisarna vi var på. Jätteskönt att få det gjort!

Jag har länge jagat stolar. Jag gillar dem jag har, men ryggarna är gjorda i limträ som spruckit och de knarrar och knakar så fort man rör sig det minsta. Att laga dem verkar i det närmsta omöjligt. Problemet är att jag vill att stolar ska vara sköna. På riktigt. Och jag är kort i rocken och har en bråkig rygg. Så jag har letat sedan jag flyttade hit för fyra år sedan och nu äntligen hade jag tur.

Först fann jag två stolar som jag direkt kände att jag satt riktigt riktigt bra på. Ryggstödet ger stöd precis på rätt ställe för mig och sitsen var fantastiskt mjuk och skön. Klädseln är inte riktigt min stil, men ändå rätt okej. De behöver ingen omedelbar omklädning för att jag ska stå ut med dem. Att det bara var två är lite synd, men å andra sidan har jag bara två stolar i köket om jag inte har besök som kräver att jag tar dit fler. 90 kronor styck ville de har för dem.

När jag vände dem, förstod  jag varför sitsen var så skön. Den här lösningen har jag sett på fåtöljer, så klart, men inte på vanliga stolar.

Syster Yster upptäckte att på en av dem fanns en svag men fullt läsbar stämpel som talade om att de är ”Hergestellt in der DDR”, varpå hon genast gav dem namnet kommuniststolarna. Ja, ja…

Sedan dök Kontorsstolen upp. En Kinnarps i gott skick för 225 kronor. Syster Yster som är arbetsterapeut och jobbar med arbetsplatsanpassningar sa ”Ta den! Det är ett fynd.” Hon kan det där med stolar och har en likadan på jobbet, dessutom. Så klart att jag lydde!

Vi gick också in på ett loppis jag passerat massor med gånger, men då har det inte varit öppet. Det ser lite skruttigt ut, så jag hade inga större förhoppningar. Men oj, så fel jag hade! Nästan bara äldre saker och mestadels i gott skick.

Vi fastnade vid ett bord med textilier där det bland annat fanns linnehanddukar som aldrig var använda. Vi dreglade och velade. Allra mest jag, för jag har vad handdukar jag behöver. Men  här fanns handdukar med en helt fantastisk glans som jag bara inte kunde se mig mätt på. Till sist kom Syster Yster smart som hon är på, att vi kunde köpa två buntar och dela på. Man måste ju inte ha ett helt halvdussin av samma sort. Vi var rätt överens om vilka vi skulle ta. Det blev en bunt fållade handdukar,

och en oklippt väv. Jag lovade att fålla Syster Ysters också, för det är ett rätt trevligt jobb tycker jag.

På den satt till och med etiketten kvar. Den ska sparas! Jag har googlat lite för att försöka hitta information om väveriet, men har inte lyckats.

Några andra småsaker blev det också, och god glass i Hästholmen. En riktigt bra dag.

Ett lite annorlunda höganäskrus fick följa med hem,

liksom en hängare av det slag jag kallar bläckfisk. Har vela ha en sådan ett tag, men antingen brukar de vara plastiga eller dyra. Så klart att jag slog till när jag hittade en i metall för en tjuga.

Och så köpte jag en geringssåg. Vet inte hur bra den är och om någon del eventuellt fattas, men den kostade bara sjuttiofem kronor så jag tyckte att det var värt en chansning.

Med tyget gick det inte så bra, jag ville ha ett enfärgat eller svagt mönstrat vävt viskostyg och det hittade jag inget. Däremot ett reatyg i en ullblandning som får bli en kjol framåt vintern. Hundra kronor för drygt två meter tyckte jag var helt okej.

Fyra second hand-butiker var jag inne i och hittade en hel del smått och gott. Ytterligare ett vinterkjolstyg blev det. Svårt att motstå när det bara gick på en tjuga.

Så blev det ett gäng filmer, bland annat en Kommissarie Montalbano. Så nu kan jag får njuta av lite italienska – världens vackraste språk. (Jag har aldrig riktigt förstått vurmen för franska språket, om jag ska vara ärlig. ;- )

Ett par glas, ett knyppelmönster, några rostfria gratängformar, ett skjutmått och en stor glasburk med tanke på ytterligare solfärgning blev det också. Och så en Höganäskruka med patentlock. Någon sådan har jag aldrig sett förut. Efter en del googlande lyckades jag hitta ett exempel på nätet, fast det var en rak modell. Gummiringen är borta, men förhoppningsvis kan jag hitta en ny. I så fall blir den ypperlig att förvara torkade grönsaker i.