Min gamla ”kompis” A-Forden var på plats. Jag tycker att den är så fin. I år var motorhuven öppen och nu funderar jag på om det inte är en sådan bil jag ska köpa nästa gång. Det ser oerhört enkelt och okomplicerat ut jämfört med dagens motorer.

Årets största behållning var en familj som tagit uppmaningen att gärna klä sig som vid förra sekelskiftet ad notam. Jag har som princip att undvika att lägga ut kort på människor på bloggen. Men just i det här fallet och med bilder tagna bakifrån tycker jag att det känns okej. Jag tänkte direkt på Madicken och hennes familj när jag fick syn på dem. Åhh, att få gå klädd så där! Klädmässigt är jag född i fel tid, det är bara att konstatera.

Jag köpte ett par skärbrädor, en ostkaka och – viktigast av allt –  en burk kådsalva. Det är suveränt mot självsprickor och jag får lite lätt panik när det börjar ta slut utan att jag har en ny burk på lager att ta till.

…medeltidsmänniskor att skåda…

…och mat och dryck att köpa. Som den här vätternsiken.

Och så lite hantverk, garn och sådant. Inga plastleksaker eller tingeltangel.

Jag köpte mig en mjuk härva garn av angora och lammull. Mina enda färgneutral pulsvärmare är utslitna och jag har tänkt ett tag att jag ska göra mig ett par nya. Garnet kommer från Nordisk Angora, som finns på Omberg, bara några kilometer härifrån.

Jag passade också på att gå en guidad tur kring Rådhustorget. Det spännande med det är att runt det finns byggnader från varje århundrade sedan 1400-talet. Det visste jag sedan tidigare, men nu fick jag reda på lite mer om husens historia. Äldst är själva rådhuset, medan 2000-talet representeras av en offentlig toalett. Undrar om man kan dra några slutsatser av det…

Lagom tills jag skulle åka hem började det snöa. Med tanke på vad som stod på en av de skyltar med kyndelsmässoskrock som fanns lite här och var, är det bara att glädja sig åt.

Sedan gjorde jag också ett besök i Geodomen, en stor, svart uppblåsbar igloo. Inne i den fick man lägga sig på rygg och se en filmvisning uppe i det välvda taket. Det handlade om klimatförändringarna, hur det kan bli som bäst och som värst. Det är ju ett angeläget ämne, men ärligt talat – bäst var början, när man fick åka från utkanterna av solsystemet, förbi månen (och alltså se dess baksida) och vidare in mot jorden, med solen lite snett bakom. Som barn hade jag uttalade planer på att bli astronaut, men det här är nog så nära jag någonsin kommer. Om man nu inte räknar med det faktum att jag ju faktiskt gör en gratisresa runt solen varje år.

I fredags var det Stora knyppeldagen i Vadstena. Det innehåller lite olika programpunkter, men roligast är att gå runt på gator och torg och titta på alla som sitter där och knypplar. Några kommer man i samspråk med och det är alltid roligt att prata med människor som delar ens intressen. Men i år var det ovanligt få knypplare – och besökare – eftersom regnet kom och gick. Kameran tog jag inte ens upp.

Den fick däremot jobba lite när jag var på spetsmuseet. Inomhus handlade det om estnisk spets. Mycket vackert att titta på. Utomhus var temat insekter och där tog jag några kort.

I går var det så Heda marknad. Det är en gammaldags marknad utan en massa tingel-tangel och skräp. I stället är det hantverk och mat från små lokala producenter. En scen med underhållning finns det också.

Jag brukar kunna tillbringa större delen av dagen där, men nu blev det bara en stund på förmiddagen, för det regnade hela tiden. Luftballonguppstigningen som förra året fick ställas in på grund av för varmt väder med åtföljande luftturbulens, regnade bort i år. Återigen fick kameran stanna tryggt i väskan.

Men handlade lite gjorde jag. Det jag direkt var ute efter var en skärbräda. Handlade ett par förra året som jag är så glad över och nu ville jag ha en lite större.

Lite ätbart blev det också: ostkaka, getost och smör. Har inte fattat förrän jag första gången smakade smör från en gårdsbutik vilken skillnad på smak det kan vara. Det är dyrare än på Konsum så klart, men ibland kan man ju unna sig.

Fast mest nöjd är jag med det oväntade. I ett stånd stod ett par som inte varit där förr om åren och sålde kläder och tyger från Indien, Malaysia och Indonesien. De sistnämnda var batiktyger med helt fantastiska mönster och jag föll som en fura. Jag hade svårt att bestämma mig, så till sist valde jag två tyger och då fick jag lite rabatt utan att ens be om det.

Märkena gjorde att jag kunde googla för att hitta mer information och då fick jag klart för mig vad de egentligen är gjorda för.

Själv tänker jag duk, en mer svensk sydd kjol eller rent av väggprydnad. Jag vet inte riktigt än.

När jag bara hade några tiotal meter kvar innan jag var hemma, kände jag en konstig kemisk, stickande röklukt. Jag tog ett varv runt bilen när jag parkerat och konstaterade att höger framhjul strålade ut värme. Däcket var svalt, men när jag tog av navkapseln, var metallen så het att regndropparna bara fräste till och försvann. Jag hade kunna välta bilen över ända och steka ägg om jag velat. Bilar är inte min grej, jag förstår inte mer än att något måste ligga emot något annat och skapa friktion, förmodligen bromsrelaterat.

Jag är väldigt tacksam för att jag kom hela vägen hem och inte blev stående på vägen. Fast nu vågar jag inte köra med bilen, så jag kom inte iväg till mässan idag. Därför känns det inte riktigt som söndag.

Jag berättade för grannen när hon var ute med hundarna och hon berättade vidare för sin man som sedan ringde på dörren och sa att han kan komma hit och titta på det i kväll. Vad skönt det är med snälla grannar! Nu får vi se vad han säger, om det blir att ringa verkstan i morgon eller om han vet hur man kan fixa det på egen hand. Usch, ibland är det där med bilar alldeles för spännande…

En påse finull, grovrensad och lätt-tvättad som jag ska förvandla till garn. Har inga som helst planer på vad det ska bli i slutändan.

Garn till ett par sockor. Jag har länge vela ha ett par vanliga, enkla grå raggisar och nu fanns rätt garn på rea.

Ett mer spontant köp var ett gäng Lett-Lopi till en kofta. Jag stiftade bekantskap med garnet när jag stickade jackan i höstas. Där ingår det som en liten del i mönstret. Jag tyckte väldigt mycket om det, och nu hittade jag så fina färger. Någon form av randning ska det bli. Kanske bara spontant allt efter som.

Det här är min favoritmarknad, men i år var det inte lika kul som vanligt. Kombinationen regn och kallt och huvudvärk fick mig att åka hem redan vid ett-tiden. Men tre fina timmar blev det i alla fall, och nu är huvudvärken nästan borta och solen tittar fram lite grand.

Man vill skapa lite atmosfär av förra sekelskiftet genom att uppmana både försäljare och besökare att gärna klä sig efter dåtidens mode, vilket en och annan också gör.

Häst och vagn kan man också få åka.

En mer spektakulär farkost var varmluftsballongen. Det var häftigt att få komma så nära, jag har nog inte riktigt på allvar förstått förut hur stora de faktiskt är.

Här kan man se eldsflammorna. De var inte små, precis.

Tyvärr kom den inte högre än så här. Det varma vädret gjorde luften så turbulent att de inte kunde lyfta. Men det var ändå kul att få se.

Marknadsområdet ligger vackert runt Heda kyrka, där det också hölls en konsert med sång och gitarr. Skönt att få vila benen en stund, lyssna på fin musik – och svalka sig. Inte mycket slår en stenkyrka när det gäller det sista.

Blev det något handlat, då? Jo, lite grand. Ett par skärbrädor i olika trä. Den ljusa ska vara till kött och fisk, den mörkare till grönsaker, har jag tänkt. Och så en omrörare, som ligger an mot botten och når ända in till kanten.

På tal om något helt annat, så kom jag på något smart igår. Läste ett tips om att lägga huvudkudden i frysen när det är så här varmt, för att kunna sova bättre. Det fick mig att tänka att man så klart måste kunna använda vetevärmaren som vetekylare. Den fick bo i frysen i ett par timmar, och ni anar inte vad skönt det var att lägga den i fotändan av sängen. Det är verkligen ett hett (!) tips!

Min ständiga favorit är Marianne-med-sockstickningsmaskinen. Den är så rolig att titta på och hennes alster – inte bara sockor, förresten – är så fina.

Den här gången hade hon också en utställning med saker från en folkhögskolekurs kring återbruk. Där fanns en del riktigt fina saker. Bäst var tavlan med ett broderat knyppelmönster (syns inte så bra, tyvärr), den tygfodrade väskan av kaffeförpackningar…

…och korgen flätad av björkkvistar och jeanstrasor.

Själv satt jag och spann på slända. Det var första gången jag inte var där bara som besökare, och det var riktigt trevligt. Det verkar finnas en nyfikenhet på att spinna, jag fick flera frågor om var man kan köpa sländor. Ölands Ullcentrum var det enda jag kunde komma på, ”min” sländbutik har tyvärr upphört. Men turligt nog hade jag tagit med mig min första slända, gjord av rundstav, ett trähjul av pysseltyp och en lite skruvkrok. Så jag kunde i alla fall tipsa om hur man enkelt och billigt kan tillverka en själv.

Det var en trevlig dag, men lång, eftersom jag skulle hinna med blomvattning och söndagsmässa innan marknaden. Så nu är jag trött och ska göra kväll.

Försäljarna ombeds klä sig som man gjorde vid förra sekelskiftet.

Några gamla fina bilar fanns det också. Jag är inte alls bilintresserad, men sådana här godingar kan man ju inte annat än njuta av. Bara en sådan sak som ekrar av trä!

Underhållning finns det också. Jag satt på en grässlänt och åt jordgubbar men jag lyssnade på visor framförda av ett par som verkade ha sett in i mitt huvud när det gäller musiksmak. Repertoaren var omväxlande och sträckte sig över ett långt tidsperspektiv, men de de hade lyckats pricka in bra många av mina favoriter.

Konstutställning var det också och där blev jag kär. Tavlan var på tok för stor både för min plånbok och mina väggar. Men jag blev sittande på en välplacerad stol och njöt en bra stund. Tavlan var så pass stor, att när människor ställde sig framför den, stämde proportionerna och gav illusionen av att de faktiskt stod framför havet på riktigt. Bilden gör inte tavlan rättvisa, men jag visar den ändå. Konstnären heter Vivian Mansfield och är uppenbarligen galet bra på att måla vatten.

På hemvägen tog jag några kort på slätten. Det är så vackert nu!

Ja, sedan kom eftermiddagen och den blev ännu bättre. Jag fick några timmars besök av goda vänner som jag inte träffat på länge. Skulle tippa på att det är fem år sedan sist. Vi bor inte så hemskt långt från varandra, sedan jag flyttade hit. Men jag har haft mycket med huset och annat och de är småbarnsföräldrar. Lätt då att det liksom inte blir av. Men nu var de i närheten på sin semesterturné och hörde av sig för att se om det passade. Så kul det var att träffas!

I lördags hade jag besök av en vän som jag inte träffat på flera år. Eller jo, vi har sprungit på varandra på syfestival och vävmässa. Men nu fick vi många timmar tillsammans och det var väldigt roligt.

Igår var det sommarmarknad på Ull&Garn. Det är en alldeles väldigt trevlig marknad, tycker jag. Inte så stor, men med massor att både köpa och göra. Fika och lite enkel mat finns det om man vill ha och då sitter man så här mysigt:

Den här gången kom jag faktiskt ihåg att ta ett par kort inne i själva butiken. Jag har haft kameran med några gånger, men glömmer alltid att fota när jag går runt och njuter av allt garn. Det här är bara en bråkdel av allt som finns.

Massor med stånd fanns det, både med försäljning (garn, tyg, ull, knappar, skor, mat, barnkläder och en massa annat) demonstration av tekniker ( som stickmaskiner och tvåändsstickning) och workshops (t.ex. dominostickning och kärleksknutar)

Själv provade jag på halmslöjd och gjorde den här kronan. ”Taket”  var gjort i förväg. Jag antar att det är lite för avancerat för en nybörjare. Men sedan fanns det en massa material att skapa av och jag valde naturligtvis ull.

Och så testade jag den japanska tekniken kumihimo, som ett par unga grabbar satt och lärde ut. Jag har sett originaltekniken på YouTube någon gång och blev fascinerad av likheten med vår svenska hårkullors arbeten. I båda fallen använder man en rund träplatta på ben och med hål i mitten. Sedan använder man någon form av tyngder som man virat tråden/håret på och sedan flyttar runt för att skapa sina arbeten. Det påminner en del om knyppling faktiskt.

Här är det en förenklad variant, en skiva med skåror som man håller i handen. Den var inte så dyr och det var roligt, så jag köpte en. På marknaden fick man prova med två färger. Men när jag kom hem lade ja till en tredje. Man kan nog variera en hel del och få fram olika effekter när man börjar fatta hur det funkar.

Jag köpte garn också, så klart, men bara ur reakorgarna. Dels hittade jag ytterligare några nystan av mitt älskade silkesgarn och dels köpte jag av samma bomullsgarn som jag stickade en vit kofta av för ett tag sedan – fast turkost den här gången.

En kroknål för rundkrokning blev det också och några krokningshäften. Nu ska jag bara lista ut hur man gör. Jag har provat tidigare, men det var länge sedan.

Sist, men verkligen inte minst, blev det ett kardflor från Åsenfår. 4 hekto underbart ljusgrått fluff som jag ska spinna och sticka något trevligt av. En kofta kanske? Det har jag ingen bild av just nu, men det kommer.

Lite fina veteranbilar fanns det också…

…och musik och dans.

Marknadsområdet finns precis invid kyrkan, som är från 1100-talet.

Och bäst på hela dagen var konserten som hölls där. Det var gruppen Fyra röster, bestående av elever från Musikhögskolan i Stockholm, som sjöng. Mestadels alla fyra a capella och med tonvikt på renässansmusik. Som jag älskar! Det var tuppskinnsläge ett antal gånger där, kan jag säga.  :-)

(Vad är det förresten som gör att människor inte stänger av mobilerna på konserter? Glömma kan man naturligtvis göra. Det händer mig med ibland. Men när den första telefonen ringer, varför ser man det då inte som en signal (!) till att kolla om man själv stängt av?)