Det har hänt tillräckligt för en veckas blogginlägg, tror jag, men jag kan ju börja med vad jag åkte dit för.

I många år nu har jag velat lära mig tvåändsstickning och nu dök chansen upp. Inte för att man blir fullärd på en helg precis, men man kan ju komma igång och få koll på grunderna. Så det var vad jag ägnade mig åt i fredags och idag. Det är en långsam teknik, det visste jag ju, och nu fick jag det bekräftat. Efter att ha ägnat en liten stund hemma i kväll åt att maska av och fästa trådar, så blev det 6,5 centimeter i lagom omkrets för en mudd.

Jag har inte satsat på att göra det perfekt, utan här handlade det om att förstå tekniken. Finliret kan jag öva på hemmavid. Med andra ord, är det att betrakta som en provlapp och jag kommer inte att göra en till för att faktiskt få ett par muddar.

Det andra jag blev sugen på var ”virkad nålbindning”. Jag har aldrig hört talas om det förut, men när jag läste om det, mindes jag plötsligt ett par virkade vantar som såg nålbundna ut som jag såg på Öland för några år sedan. Virkning är inte min grej, men jag är ju nyfiken på textila tekniker, så jag bestämde mig för att avsätta lördagen för att förstå hur det fungerar. Fast jag gillar inte namnet riktigt. Det är ju inte nålbindning, så det vore bättre att kalla det nålbindningsliknande virkning eller  (lite mindre klumpigt) nålbindningsvirkning.

Det var en mycket snabbare teknik. Nästan en hel vante hann jag med på den enda dagen. Bara halva tummen var kvar när jag kom hem och den gjorde jag snabbt färdig. Det var kul att prova, men kanske inget jag kommer att göra i någon större utsträckning. Fast det är ett bra sätt att snabbt åstadkomma riktigt varma plagg, så kanske ändå någon gång…

Det här är också tänkt att vara en provlapp, så därför har jag låtit markeringstrådarna för ökningar och minskningar sitta kvar för att minnas hur man gjorde.

Bildgåtan då? Jo, stället drivs av ett par, Lena och Stefan, och Stefan är tydligen en riktig Uppfinnarjocke. När han vid något tidigare tillfälle såg hur man får sitta och snurra upp garnerna när man stickar med två färger, tänkte han att det där måste gå att lösa på ett bättre sätt. Och så pulade han ihop den här mojängen. Man lägger alltså ett garn i varje burk när man stickar med två färger och ställer den på golvet. Då och då ger man den en kick åt rätt håll med foten och simsalabim, så tvistar snodden upp sig. Hur smart som helst!