Jag är ju inte så mycket för det där, som ni som följt mig några år vet, och stannade inte ens uppe till tolvslaget. Men det blev ju 2018 fast jag låg och sov. Skönt att veta att jag inte är oumbärlig för världens fortlevnad.

Men jag är desto mer traditionsbunden när det gäller nyårsdagen. Så långt tillbaka jag kan minnas satt familjen bänkad framför nyårskonserten från Wien och den vill jag fortfarande se om jag kan. Själv var jag i unga år oftast iförd en av mammas gamla kjolar och dansade tillsammans med de riktiga ballerinorna framför TV:n. Den där sista delen skippade jag för många år sedan, men nog spritter det lite i benen emellanåt när jag ser på dem.

Vaknade vid sju-tiden helt utvilad, åt frukost och tog en promenad i det vackra vädret. Det känns faktiskt mer som april än januari.

Idag fyller förresten bloggen ett år. Jag vet inte om jag trodde när jag startade att den skull bli så långlivad. Jag satte ju igång mest för att lära mig hur det fungerar. Men det visad sig vara riktigt roligt. Det får nog bli ett år till – åtminstone.