En borrtillsats däremot verkar ju inte så dumt, och i förra veckan tog jag mig i kragen och gick in i järnaffären och beställde en.

Man kan inte borra några stora hål med den, upp till fem millimeter, bara. Men det räcker bra för det mesta jag gör i borrväg och ska jag ta mig an större arbeten, lånar jag pappas borrmaskin.

Och hur var det med det där ”till insekternas fromma” då? Jo, jag tänkte att jag ska göra några insektshotell. Det blir inte den där tjusiga sorten med plats för massor med olika arter på samma ställe. Efter att ha läst på lite, har jag lärt mig att flera mindre hotell är bättre än ett eller två stora, bland annat på grund av risken för smittspridning. Och inte behöver man använda köpebrädor och snickra ihop något som ser ut som små hus, om man inte särskilt gillar sådant arbete. Småkrypen lär ju inte bry sig. Så just nu borrar jag i vad som en gång var en gren på mitt nedtagna träd. Man ska aldrig slänga något, inte ens gamla trädstammar. En vacker dag får man nytta av dem.

Bänken jag jobbar vid är förresten också ett nyförvärv. Köpte den för ett par veckor sedan på loppis. Den har lite skavanker, men fyller sin funktion, nu kan jag stå ute på terrassen och arbeta. Det är mycket trevligare än inne i ett kallt och mörkt garage.

Min har en gång varit farfars och med pappa som mellanhand kom den i min ägo för runt tjugofem år sedan, tror jag.

Den är gedigen i metall och trä och jag har verkligen tyckt om att borra med den, jag gillar ju gamla handverktyg av bra kvalité.

Men nu vill inte chucken hålla fast borren längre.  Kanske skulle den gå att laga, men jag begriper inte hur. Förmodligen skulle man behöva ett specialverktyg. Och att få tag på en ny chuck som passar till en så gammal borr är nog inte heller att hoppas på. Jag har letat på nätet i förhoppning om att hitta en likadan, men förgäves. Så kanske får jag ge mig och köpa en ny, fast det bär emot. Trist och tråkigt är det.

Tegelstenarna lade jag dit för att lådan var lite skev. Tänkte att tyngder kunde fixa till det och det hjälpte faktiskt.

Nu är det bara blommorna som fattas. Jag har några olika tankar, men har inte bestämt mig riktigt än.

Men i förrgår slog mig tanken att jag kanske hade virke kvar från odlingslådorna. Och visst, inte bara virke utan också skruv fanns kvar. Så nu har jag sågat till och oljat vad jag behöver för en låda.

Jag ägnar mig ju mest åt mjukslöjd och när jag snickrar brukar det vara tillsammans med pappa, som kan sina saker. Men det här kommer att bli enklaste tänkbara konstruktion och den är liten nog för att vara hanterbar för en person, så det ska nog gå vägen.

De låter meddela att det var skönt med allt ljus, att det pirrade behagligt i bladen i vinden och att de gärna kan tänka sig att göra om det.

Så har jag oljat brädorna till odlingsbänkarna. Det tog sin lilla tid, så så mycket trädgårdsarbete blev det inte idag. Men det är skönt att ha det gjort!

Sedan får de ligga och vila i väntan på att alla plankor ska få sitt fotbad. Därefter blir det inoljning av längderna. Det är nästan som ett bräd-spa. Undrar om jag ska ge dem lite massage också?

Det är mamma och pappas gamla altangolv av prima kärnvirke som nu ska förvandlas till odlingsbäddar hos mig. Det är fint med återvinning!