Jo, det spanns en helt del. Många hade med spinnrockar och det var roligt att få se så många olika varianter. Och så olika sätt att spinna, jag fick några nya idéer.

Själv hade jag bara ett par sländor med mig. Jag provade att spinna lite olika fibrer jag inte har så mycket erfarenhet av. Och så fick jag lära mig hur man kan spinna nytt garn av garnrester. Man tar en lång tråd – i det här fallet ett svart tunt vävgarn – och tvinnar ihop det rätt hårt med kortare bitar av restgarn. Sedan tvinnar garnet en gång till så att man får ett välbalanserat och rätt tjockt garn.. Det jag gjorde blev väl som raggsocksgarn ungefär.

Jag blev så nyfiken på hur det skulle bli när man stickat av det att jag gjorde en liten provlapp. Färgerna är väl inte riktigt mina, men annars blev det faktiskt riktigt bra.

Mitt stora måste-lära-mig var näverstickning. Det har jag länge varit nyfiken på och nu fick jag chansen. Det tog ett tag innan jag fattade vad jag höll på med, men sedan blev det riktigt bra. Nu lurat jag på att kanske göra en näverstickad bård nederst på en tröja. Någon gång.

Det intressantaste var två timslånga föreläsningar om ett nytt sätt att tänka när man konstruerar stickade plagg. Det var Viveka Skantz på ViKanGarn som berättade om hur man utifrån egna kroppsmått stickar uppifrån och ned helt utan ett mönster att gå efter. Det var många nya tankar, även om jag är van vid uppifrån-och-ned-stickning, och till sist slog hjärnan knut på sig själv. Men – det kommer en bok så småningom och då måste jag prova.

Hon visade lite annat också, som hur man kan göra en halskant som blir mjukt rundad med en fin kedja av maskor ytterst, istället för att få de där små trappstegen som annars dyker upp. Det måste testas!

Jag virkade lite också. Men virkning ÄR inte min grej, det kan jag återigen konstatera och det jag åstadkom är inget att visa upp.

Massor med andra tekniker fanns det också, men det här var vad jag hann med för egen del.

I år är temat Broderat på stickat. Jag har läst flera positiva recensioner om utställningen, men hade ändå inte väntat mig vad jag fick se. Visst vet jag att man kan brodera på stickat, men det här var alldeles fantastiskt. Så mycket kreativitet hos en enda kvinna! Någon gång måste jag göra mina egna små försök. Här fanns både provlappar och hela plagg  och här är några av alla de bilder jag tog.

Lite handlat blev det också, närmare bestämt en rulle förgarn i glada färger. Det tänker jag spinna till ett garn som ska få sätta lite färg på koftan jag ska sticka av garnet jag spann i vintras. När det nu blir… det finns några projekt i kön, om man säger…

Medan duschkabinen blev monterad, mätte och vägde jag garn och satte sedan etikett på härvorna.

Det grå slutade på 600 gram, 227 m/hg och det vita på 109 gram, 260 m/hg. Det är tillräckligt nära i tjocklek för att de nog ska kunna gå att kombinera om jag bestämmer mig för det. Totalt blev det 1 470 meter trevligt garn. Det vita är lite mjukare och mindre stickigt än det grå. Det skulle nog gå att ha direkt mot huden.

De har nog bra många år på nacken och är väldigt sköra, så jag har inte vetat om det skulle gå att spinna dem. Jag har varit halvt om halvt beredd på att få förvandla dem till kardrullar.

Men när nu spinnrocken kom fram, bestämde jag mig för att i alla fall försöka. Först brast det bara i småbitar. Men med högsta utväxling, minimalt pådrag och silkesvantarna på så går det faktiskt. Jag både spinner och tvinnar löst för att få ett lite fluffigt garn. Sedan får jag tvätta härvorna ordentligt med ulltvättmedel, för det är ganska smutsigt och luktar rätt mycket får. Lukten är ju bara trevlig, men smutsen måste bort.

De första härvorna är tvättade och klara och de blev riktigt bra. Jag är nyfiken på vad det är för ull. Det är rätt kärvt, inget att ha direkt mot kroppen, men det skulle nog kunna bli en varm och go kofta.

Den första är islandsull. Den är kärv, har attityd, men var riktigt rolig att spinna. Färgen heter Tequila sunrise och är alldeles underbar med sina orange/rosa färgskiftningar. Jag ville hålla färgerna rena, så jag valde att kedjetvinna.

Lite ojämnt blev det, det märks att jag lagt av mig lite. Men jag är nöjd ändå.

Här syns överst det färdigtvinnade garnet och unders singeln.

Till sist den färdiga härvan efter blötläggning och tyngdbehandling under torkningen. Tror att det blev alldeles lagom i slutändan, fast det verkade lite för hårt tvinnat från början.

Trots idoga försök har jag inte fått till färgerna riktigt rätt. Det drar mer åt orange i verkligheten än på bilden.

En av de saker jag ägnat mig åt är att köpa ny kyl och frys. Jag har dragit på det i det längsta, men sedan nyår ungefär, har de blivit allt svårare att hålla jämn temperatur i. Till sist började frysen gå mer eller mindre kontinuerligt och lysa med en röd lampa vars innebörd jag inte förstod i brist på bruksanvisning. Men när röda lampor som tidigare varit släckta börjar lysa, är det sällan ett gott tecken.

Nu har jag väl väntat på det här ända sedan jag köpte huset, för kylen och frysen såg ut att vara original från 70-talet. Men jag har samtidigt fasat för det, eftersom dagens frysar rymmer mindre. Fast så kom jag på den geniala idén att köpa ett frysskåp och en kombinerad kyl-och frys. Inte behöver jag en fullstor kyl! Så nu har jag kanske rent av lite mer frysutrymme än tidigare. Och överskåpen visade det sig att jag kunde behålla. Och firman jag köpte dem av tog bara fyrahundra kronor för att frakta hit dem, sätta dem på plats med överskåp och allt (det tog ett par timmar) och frakta bort de gamla. Det är så man skaffar sig trogna kunder.

Inspirerad av Cecilia har jag tagit fram spinnrocken, som jag inte rört på länge. Jag fick börja med att köpa en drivrem, det är en sådan där sak som åldras med tiden. Det går att använda ett snöre, men en riktig rem funkar bättre.

Jag plockade fram några kardrullar jag gjort på min blending board och bestämde mig för att försöka spinna något grovt och ojämnt. Till min egen förvåning lyckades det riktigt bra och jag gillar faktiskt garnet, fast det verkligen inte är mina färger. Nu är bara frågan vad jag ska göra med det. Jag har inte räknat på hur många meter det är än, men det handlar om 180 gram. Ett minder projet med bara detta garnet, eller kombinera det med något annat, det är frågan.

Och nu har jag kommit i spinnartagen, så ni kan nog förvänta er några inlägg på temat framöver. Fibrer lider jag ingen brist på.

Åh, vad jag skulle vilja spinna på den! Och åh, så rädd jag skulle vara att ta sönder den om jag fick chansen!

Visserligen är det en lättspunnen ull, men jag spinner tunt och på slända, så det tar tid. Egentligen är jag sugen på att plocka fram spinnrocken, men jag har bestämt mig för att det här ska spinnas klart först. Kanske att jag kan komma en bit på väg nu.

Det har samlats mycket jord i den och tvättvattnet såg ut som starkt te till färgen, fast lite grumligt. Så det blev ett antal sköljningar. Sedan åkte den in i tvättmaskinen för centrifugering. Jag har ju hört att man kan göra så också med ull som annars inte tål maskintvätt. Men jag har aldrig vågat prova förut. Det gick hur bra som helst, så detta skall hädanefter bli min melodi. Så skönt att slippa krama och krama och ändå stå där med ett plagg som är tungt och vått och tar flera dagar på sig att torka.

Koftan är stickad av de första egenhändigt spunna garnerna jag gjorde (förutom dem jag lärde mig på, de blev inte så stickvänliga ) Och så är det mitt första försök med TantKoftas uppifrån-och-ner-mönster. Så jag känner lite extra för den, även om den har sina fel och brister.

Så nu håller jag på att uppdatera stashen av handspunna garner, för tidigare har jag inte brytt mig om att lägga dit allt. Det blir lite si och så med alla uppgifter, orkar inte lägga ned alltför mycket jobb på det. Men det ska i alla fall bli bra att ha en ordentlig förteckning över alla garner, så att jag inte måste tömma skåpet varje gång jag vill påminna mig om vad jag har.

När jag är klar med det, ska jag lägga upp alla fibrer, så jag får koll på det också.

Det ska bli så skönt att få ordning på allt.

Dessutom är det ett gyllene tillfälle att tömma skåpet helt. Nu ska jag skapa (ännu) bättre ordning, kolla att där inte finns någon mal och spruta på mer cederolja för att avskräcka de malar som kanske letar sig dit framöver.

(Det stör mig lite att jag använder ordet ”stash”. Vad är det för fel på ”lager”?! Men det blir så i garnsammanhang. Nästan alla gör det, påverkade av engelsspråkiga bloggar antar jag. Så jag har bestämt mig för att sluta kämpa emot och se det som ett slags fackuttryck för garn- och fibernördar på nätet. Sportfånarna verkar ju inte skämmas för alla sina engelska uttryck och vad är egentligen skillnaden? )