Jag har älskat den, mjuk och skön och sååå snygg i modellen. Så jag har tänkt mig att jag skulle sprätta itu den och försöka göra en kopia.

Utan resultat har jag letat lämpligt tyg till rimligt pris. Men så hittade jag ett på Tradera som verkade kunna vara något. Jag lade ett bud och fick det för 144 kronor inklusive porte. Enligt annonsen skulle det vara tre meter, men när jag kontrollmätte var det faktiskt tre och en halv. Och kvaliteten var precis vad jag hoppades.

Det enda kruxet är att det inte är enfärgat, som jag helst hade velat. Så därför kommer jag att sy en enklare modell, utan besparing och rynkor, jag tror att det blir enklare att få mönsterpassningen snygg då. Tror att det får bli en anpassad variant av mönstret jag använde till badrocken. Men jag tror att jag kanske funderar vidare över julen, så att jag är riktigt säker innan jag sätter saxen i tyget.

Nu ska jag bara bestämma mig för hur jag ska återvinna den gamla badrocken. Om inte annat, kan den väl få bli till skurtrasor.

Det finns ett Kalinkagarn ilin och bomull också, som jag gärna skulle prova någon gång. Men det är inte ett helt billigt garn, så det får bli vid rätt tillfälle.

När sockorna av det växtfärgade garnet var klara, hade jag garn kvar till ett par handledsvärmare. Jag gjorde dem på enklast möjliga sätt, en rak tub i 2+1-resår. De fick samma randning, men jag har låtit olika färger dominera de båda ändarna, så att jag kan vända dem beroende på vad jag känner för.

Med pulsvärmarna klara, kan jag få lov att börja nästa projekt. Fast kanske borde jag sy färdigt kjolen jag håller på med först. Vi får se hur jag gör. Idag vet jag inte om jag har lust med något av det. Kanske bara tar det lugnt med TV-tittning och lite småplock. Jag ska i alla fall baka mig en paj av lite av rabarberna jag fick av Syster Yster i våras. Även om jag inte träffar pappa idag, kan jag ju äta något gott till hans ära, så här på fars dag.

Den började med att visa flerfärgsstickning med lyfta maskor och på det gamla vanliga sättet. Jag blev förtjust och tänkte att den kanske rent av skulle vara värd att köpa.

Men så kom jag till delen med ytmönster, det jag egentligen var allra mest intresserad av, och då släppte jag genast tanken på att äga den.

För hur tänker man när man i en i övrigt välgjord bok, visar provlappar på ytmönster genomgående stickade i mörkblått garn? Är det inte en av de saker man lär sig allra först när man ger sig in på sådan stickning, att det kräver ett skapligt ljust garn för att synas ordentligt? Visst kan man ändå välja att sticka i mörkt garn om man är ute efter ett diskret mönster, men i en bok där man vill visa effekten blir det bara fel.

Det finns några bilder på uppstickade plagg, där det syns väl hur ytmönstret blir, men på bilderna av provlappar ser man nästan ingenting.

Det är så synd på en i övrigt fin bok. Jag hoppas att det kommer en ny upplaga någon gång i framtiden, till vilken man gör jobbet med att sticka nya provlappar. Då kanske jag överväger att ta fram plånboken, men till dess får det allt vara.

Jag är riktigt nöjd med färgerna och garnet räcker med god marginal.

Jag måste nog köpa lite mer vitt sockgarn att färg-leka med nästa säsong, om sockorna består provet och inte bleks allt för mycket.

Mitt växtfärgade garn är av det tunnare slaget och kräver 60 maskor i omkrets. Det VET jag ju, jag har stickat massor av sådana sockor. Och ändå tänker jag precis tvärt om och väljer varianten med 44 maskor, som jag använder för det tjocka raggsocksgarnet. Ett halvt strumpskaft hann jag med innan jag begrep att känslan av att det verkade väldigt litet faktiskt stämde.

Världen är full av tappade sugar och nu dunsade en till i golvet. Men det är väl bara att ta sig i kragen, repa upp och göra om. Suck!

Jag har stickat ett halvt skaft, ungefär. Jag låter de tråkigare färgerna dominera skaften för att kunna göra själva foten lite mer färgglad. Det är ju ändå den som syns mest.

Innan jag började sticka, delade jag upp varje härva på två lika stora nystan för att veta säkert att garnet ska räcka för att göra sockorna likadana.

Färgerna på kortet är lite för klara, som så ofta var det svårt att få till det riktigt som det verkligen ser ut.

Den här gick snabbare att sticka och den var rolig på det sättet att man på ett varv fick släppa varannan maska och låta dem löpa ned till ett omslag rätt många varv tidigare. Det var jättekul att ta tag i kanten och dra och se (och höra) hur påsen plötsligt blev dubbelt så stor.

Naturligtvis gjorde jag inte riktigt som det stod. Tunnare garn, grövre och kortare rundsticka och min egen variant på magic loop. Den kom jag på själv innan jag hade hört talas om den etablerade varianten och jag tycker att den är smidigare.

Jag brukar torka löken på brickor, som tar massor med plats och som jag måste se till att flytta in om det blir ruskväder. Nu kan jag hänga dem skyddat och bra under tak. Och jorden kan man bara skaka ut när den torkat. Jag provar med några lökar för att se om det blir tillräckligt luftigt fast de ligger lite mot varandra. Fungerar det bra, får jag sticka fler kassar nästa år.