Jag försöker intala mig själv att det inte behöver vara klart till jul, men det vore ju fint om det mesta var gjort i alla fall.

Jag började med sovrummet och musikrummet, som är de mest lättstädade. Näst på tur står kontoret, som också är mitt TV- och filmtittarrum, eftersom datorn står där. Där ska jag byta gardin. Till stugan som mamma och pappa sålde i somras hörde också en lillstuga som i första hand var min när jag var där och som jag därför till stora delar hade inrett. I två av fönstren hade jag löpare från Björke Vävstuga som gardiner. Om jag syr ihop dem och byter till en av gardinstängerna jag hade där, tror jag att det kan funka. Och för att få sömmen riktigt mönsterpassad, tänker jag mig att sy ihop dem för hand. Ska bara sätta på en kopp kaffe och starta en lämplig film, så kan det vara ett lagom vilsamt söndagsarbete.

En av de andra gardinstängerna från lillstugan satte jag upp i musikrummet och där hänger nu gardinen från föräldrarnas sovrum i stugan. Jag minns hur mamma virkade på spetsen i bilen, tyckte att det var så imponerande att det gick. Jag är inte så förtjust i virkat, men den här gardinen har jag alltid tyckt om, så det var roligt att jag fick den.

Jag har inte riktigt orkat ta tag i att bestämma mig för ett nytt strykjärn. Men så någonstans på nätet hörde eller läste jag om steamers/klädångare. Jag känner till dem sedan tidigare, men trodde att de var så svindyra att man knappast har råd att köpa dem som privatperson. Så var det inte, visade det sig, de behöver inte kosta så mycket mer än ett bra strykjärn. Så efter en del klurande och funderande bestämde jag mig för att testa en sådan istället. Jag har ju ändå mitt strykjärn och det fungerar okej.

Jag har inte hunnit lära mig tekniken riktigt än, och den fungerar inte till allt, så jag skulle inte valt den i stället för ett vanligt strykjärn. Å andra sidan är den skonsammare mot känsliga textilier, enligt vad som sägs, och jag är beredd att tro på det. Jag har en kjol som blir så där trist blankt bara man kommer i närheten med ett strykjärn, men med ångan går det finfint. Örngott å andra sidan vill jag har med en blank och hård yta, så dem kommer jag nog mestadels att stryka. Men jag har en tempurkudde som kräver en specialmodell på örngott som är nästan omöjligt att stryka. Där kommer steamern att bespara mig mycket arbete.

Vi får väl se vad jag tycker när jag hunnit vänja mig, men just nu tror jag att det var rätt tänkt att köpa den.

Nu ska jag bara bestämma mig för hur jag ska återvinna den gamla badrocken. Om inte annat, kan den väl få bli till skurtrasor.

Mönstret är en kimono hämtad ur Kerstin Lokrantz bok Enkla kläder som man kan sy själv. I boken finns bilderna uppritade i ett rutsystem och sedan får man förstora själv. Inte så svårt, för mönsterdelarna är som regel väldigt enkla med i huvudsak raka kanter. Därför är det också lätt att ändra storleken.

Jag gillar sådana där enkla basic-mönster som enkelt går att förändra. Nu har jag tänkt att försöka bygga upp ett litet bibliotek av sådana, så att jag har färdiga mönster utklippta framöver och bara kan sätta igång att sy. Mönsterpappret är ett non-wovenpapper som jag köpt på Bibbis Textil. Det är ett ruskigt bra mönsterpapper; prasslar inte, går inte sönder och går att stryka om det blir skrynkligt. Det går till och med att sy i, så man kan provsy plagget i det först om man vill.

Mönsterdelarna lägger jag i en plastficka tillsammans med en kopia av sömadsbeskrivningen och sätter in i en pärm. Det är så mycket roligare att sy om mönstren ligger där och väntar, så att man slipper det där tråkjobbet med att klippa till mönster.

Jag har fuskat med knapparna. Eftersom det är resår i midjan finns det ingen anledning att knäppa upp kjolen, och då är det ju dumt att göra jobbet med att sy knapphål. Så jag har bara sytt på knapparna som ren dekoration.

När jag köpte tyget, var det inte så mycket kvar på rullen, så jag fick alltihop för samma pris som det jag behövde skulle ha kostat. Jag tror att den där extrabiten kan räcka till en snäv kjol. Jag får ta och titta på det. Det vore ju finemang att få en kjol alldeles gratis.

Det finns ett Kalinkagarn ilin och bomull också, som jag gärna skulle prova någon gång. Men det är inte ett helt billigt garn, så det får bli vid rätt tillfälle.

När sockorna av det växtfärgade garnet var klara, hade jag garn kvar till ett par handledsvärmare. Jag gjorde dem på enklast möjliga sätt, en rak tub i 2+1-resår. De fick samma randning, men jag har låtit olika färger dominera de båda ändarna, så att jag kan vända dem beroende på vad jag känner för.

Med pulsvärmarna klara, kan jag få lov att börja nästa projekt. Fast kanske borde jag sy färdigt kjolen jag håller på med först. Vi får se hur jag gör. Idag vet jag inte om jag har lust med något av det. Kanske bara tar det lugnt med TV-tittning och lite småplock. Jag ska i alla fall baka mig en paj av lite av rabarberna jag fick av Syster Yster i våras. Även om jag inte träffar pappa idag, kan jag ju äta något gott till hans ära, så här på fars dag.

Den började med att visa flerfärgsstickning med lyfta maskor och på det gamla vanliga sättet. Jag blev förtjust och tänkte att den kanske rent av skulle vara värd att köpa.

Men så kom jag till delen med ytmönster, det jag egentligen var allra mest intresserad av, och då släppte jag genast tanken på att äga den.

För hur tänker man när man i en i övrigt välgjord bok, visar provlappar på ytmönster genomgående stickade i mörkblått garn? Är det inte en av de saker man lär sig allra först när man ger sig in på sådan stickning, att det kräver ett skapligt ljust garn för att synas ordentligt? Visst kan man ändå välja att sticka i mörkt garn om man är ute efter ett diskret mönster, men i en bok där man vill visa effekten blir det bara fel.

Det finns några bilder på uppstickade plagg, där det syns väl hur ytmönstret blir, men på bilderna av provlappar ser man nästan ingenting.

Det är så synd på en i övrigt fin bok. Jag hoppas att det kommer en ny upplaga någon gång i framtiden, till vilken man gör jobbet med att sticka nya provlappar. Då kanske jag överväger att ta fram plånboken, men till dess får det allt vara.

Jag är riktigt nöjd med färgerna och garnet räcker med god marginal.

Jag måste nog köpa lite mer vitt sockgarn att färg-leka med nästa säsong, om sockorna består provet och inte bleks allt för mycket.