Förutom tvåändsstickning och nålbindningsvirkning, kunde man lära sig att spinna, knyppla, virka kärleksknutar, färga i mikron, nåltova, sticka olika hälar, gaffelvirka och säkert något mer jag glömt.

Men det mest spännande var att tova efter häst. Jag har läst om det men aldrig sett det göras på riktigt. Tyvärr är jag ordentligt hästallergisk, så jag fick hålla mig på avstånd, men det var ändå roliga att få uppleva det i verkliga livet.

Först gjordes ett stort ullsjok i ordning. De som ville fick göra sin egen lilla ruta. De lades sedan kant i kant med baksidan upp på bubbelplast och täcktes med mera ull. Sedan lyftes hela härligheten ned på en plastmatta som fuktats ordentligt. Mattan var fäst vid en stock med draganordning. Mer vattenskvättning ägde rum.

Sedan rullades mattan och ullen upp på stocken och knöts fast ordentligt.

Så var det dags att spänna fast hela härligheten bakom hästen.

När den sedan började gå, fick man gå bakom och sparka på rullen för att öka den mekaniska bearbetningen.

Efter en bra stunds dragande och sparkande rullades mattan upp igen och vi fick se resultatet..

Alla fick klippa ut sin ruta och fortsätta tova genom att rulla den åt olika håll för att göra kanten snygg och hållbar.

Till sist kunde den som ville nåltova in ytterligare motiv. Här ligger några av de färdiga rutorna.

Jag har en gång tovat ett stycke knappt hälften så stor som det här för hand och det var ett evighetsarbete. Jag vet inte hur många timmar jag höll på och jag var helt slut efteråt. Det här är helt klart smidigare, men det är ju det där med hästen… Jag kanske skulle prova att tova bakom bilen. Undrar just vad grannarna skulle säga.

Men vi har också våttovat lite, mamma och jag. Hon var på slöjdmässan i Hjo och köpte bland annat en tovad och broderad nåldyna. En bra idé, tyckte jag, särskilt som min knyppelnåldyna var totalt utsliten. Så vi lekte lite.

Den till höger är min. Inte alls så snygg som mammas, men den matchar knyppeldynan. Den vita tycker jag är urläcker. Det ska bli spännande att se den med lite broderier på, för det kommer det nog att bli. Min får vara som den är.

Funktionen är toppen! Det kan mycket väl vara den bästa nåldynan jag har. Tänk att jag inte kunde komma på den här idén själv!

Jag använde mig av brunmelerad ull som jag köpte när jag jag besökte Wålstedts för några somrar sedan. Ett underbart ställe för garn- och ullnördar. Men en varning är på sin plats – det kan bli väldigt dyrt.

Måttliga mängder vatten ur duschflaska i kombination med bubbelplast fungerade bra. Såpa behövdes inte alls. Duken är en vaxduk av den gamla hederliga sorten, så att det blev lite blött på bordet gjorde inget alls.

Här är resultatet:

Nu ska jag fundera vidare på fortsättningen.