I år är temat Broderat på stickat. Jag har läst flera positiva recensioner om utställningen, men hade ändå inte väntat mig vad jag fick se. Visst vet jag att man kan brodera på stickat, men det här var alldeles fantastiskt. Så mycket kreativitet hos en enda kvinna! Någon gång måste jag göra mina egna små försök. Här fanns både provlappar och hela plagg  och här är några av alla de bilder jag tog.

Lite handlat blev det också, närmare bestämt en rulle förgarn i glada färger. Det tänker jag spinna till ett garn som ska få sätta lite färg på koftan jag ska sticka av garnet jag spann i vintras. När det nu blir… det finns några projekt i kön, om man säger…

Men i sommar har de haft en utställning med kläder av två japanska designers som jobbar med stickning, virkning och knyppling och den ville jag se.

Jag åkte dit en av de allra sista dagarna utställningen pågick och det var ju tur att jag inte missade den. För vilka kläder! Det var svårt att ta bra bilder av detaljerna, tyvärr. De virkade topparna hade till exempel insnitt som fick dem att sitta som gjutna, men det klarade inte min kamera riktigt av att fota. Men här är i alla fall ett axplock av alla bilder jag tog.

I fredags var det Stora knyppeldagen i Vadstena. Det innehåller lite olika programpunkter, men roligast är att gå runt på gator och torg och titta på alla som sitter där och knypplar. Några kommer man i samspråk med och det är alltid roligt att prata med människor som delar ens intressen. Men i år var det ovanligt få knypplare – och besökare – eftersom regnet kom och gick. Kameran tog jag inte ens upp.

Den fick däremot jobba lite när jag var på spetsmuseet. Inomhus handlade det om estnisk spets. Mycket vackert att titta på. Utomhus var temat insekter och där tog jag några kort.

I går var det så Heda marknad. Det är en gammaldags marknad utan en massa tingel-tangel och skräp. I stället är det hantverk och mat från små lokala producenter. En scen med underhållning finns det också.

Jag brukar kunna tillbringa större delen av dagen där, men nu blev det bara en stund på förmiddagen, för det regnade hela tiden. Luftballonguppstigningen som förra året fick ställas in på grund av för varmt väder med åtföljande luftturbulens, regnade bort i år. Återigen fick kameran stanna tryggt i väskan.

Men handlade lite gjorde jag. Det jag direkt var ute efter var en skärbräda. Handlade ett par förra året som jag är så glad över och nu ville jag ha en lite större.

Lite ätbart blev det också: ostkaka, getost och smör. Har inte fattat förrän jag första gången smakade smör från en gårdsbutik vilken skillnad på smak det kan vara. Det är dyrare än på Konsum så klart, men ibland kan man ju unna sig.

Fast mest nöjd är jag med det oväntade. I ett stånd stod ett par som inte varit där förr om åren och sålde kläder och tyger från Indien, Malaysia och Indonesien. De sistnämnda var batiktyger med helt fantastiska mönster och jag föll som en fura. Jag hade svårt att bestämma mig, så till sist valde jag två tyger och då fick jag lite rabatt utan att ens be om det.

Märkena gjorde att jag kunde googla för att hitta mer information och då fick jag klart för mig vad de egentligen är gjorda för.

Själv tänker jag duk, en mer svensk sydd kjol eller rent av väggprydnad. Jag vet inte riktigt än.

När jag bara hade några tiotal meter kvar innan jag var hemma, kände jag en konstig kemisk, stickande röklukt. Jag tog ett varv runt bilen när jag parkerat och konstaterade att höger framhjul strålade ut värme. Däcket var svalt, men när jag tog av navkapseln, var metallen så het att regndropparna bara fräste till och försvann. Jag hade kunna välta bilen över ända och steka ägg om jag velat. Bilar är inte min grej, jag förstår inte mer än att något måste ligga emot något annat och skapa friktion, förmodligen bromsrelaterat.

Jag är väldigt tacksam för att jag kom hela vägen hem och inte blev stående på vägen. Fast nu vågar jag inte köra med bilen, så jag kom inte iväg till mässan idag. Därför känns det inte riktigt som söndag.

Jag berättade för grannen när hon var ute med hundarna och hon berättade vidare för sin man som sedan ringde på dörren och sa att han kan komma hit och titta på det i kväll. Vad skönt det är med snälla grannar! Nu får vi se vad han säger, om det blir att ringa verkstan i morgon eller om han vet hur man kan fixa det på egen hand. Usch, ibland är det där med bilar alldeles för spännande…

Och naturligtvis har jag börjat med ett nytt projekt. Hellre kedjestickare än kedjerökare.

Det ska bli ytterligare en kortärmad tröja. Denna gång i det vintervita silkesgarnet jag fyndade tidigare i vår. Och det blir en uppifrån-och-ned-tröja igen. Det är så skönt att slippa räkna och hålla ordning på varv. Men den här gången ska jag se om jag kan göra halsringningen rund, genom att fördela ökningarna jämnt runt halsen. Det blir ett experiment. Hoppas att det går vägen.

Jag hade tänkt hinna med en hel del i trädgården. Men så ringde ett par vänner från Göteborg och talade om att de var i krokarna. Så det blev lite strosande och fikande med dem i Vadstena i stället. Och ett par konstnärsbesök, eftersom det är konstrunda i just nu. Kul!

Men jag hann i alla fall dra bort skyddsplasten från växthuset och lägga markduken på plats. Så här ser det ut just nu:

Där pågick två utställningar. En med tyska spetsar i metall. Mycket fint, men kanske inte så användbart för gemene man. Det var spetsar av det slag man kan se på gamla porträtt av kungar och drottningar, och på en del kyrkliga textilier för de stora högtiderna. Men det fanns några moderna halsband som jag inte skulle haft något emot att bära.

Det jag riktigt fastnade för, var utställningen med knypplade och broderade alster av Ingrid Eggimann-Jonsson. Hon fanns representerad på slottets utstlänning också. Men här var det mer – och mer varierat. Titta bara!

Dessutom hade hon gjort en bilderbok för barn om en prinsessa som gör sin egen brudklänning så att säga från ax till limpa. Man kunde köpa reproduktioner av bilderna. Det föll jag för, så klart, och valde en bild där prinsessan sitter och spinner. Den ska få sin plats i ateljén.

Med anledning av Hemslöjdens 100-årsjubileum, pågår en spetsutställning på slottet. Den ville jag så klart se. Där fanns en del traditionella spetsar, men framför allt nya sätt att utnyttja tekniken. Fantastiska skapelser, verkligen! Som…

…fåglar av Ingrid Eggiman-Jonsson  …

…en vacker blå skål…

…halsband knypplade i metalltråd (svåra att fotografera, eftersom de befann sig i glasmontrar)…

…och det jag nog blev allra mest förtjust i: stickade ylletröjor med infällda spetsar i samma garn. De var så makalöst vackra! Tyvärr gör bilden dem inte rättvisa. Jag skulle verkligen vilja försöka mig på att göra något liknande någon gång. Men då måste jag samla myyycket mod först.

Som extra grädde på moset visade det sig att det var en teaterföreställning på slottet. Den skulle handla om Katarina Jagellonica, som jag kände till väldigt ytligt. Jag hade en aning om att hon var drottning av Sverige någonstans strax efter Gustav Vasa.

Nu fick jag mer kött på benen. Hon var gift med Gustav Vasas son Johan, som tog makten efter sin bror Erik, han som gifte sig med Karin Månsdotter.

Det var en enmansföreställning. Konstvetaren Eva Mattsson har dokumenterat hennes liv och spelade Katarina själv, iförd en fantastisk dräkt som var en reproduktion från mitten av 1500-talet. Den var alldeles underbar, svart med enligt uppgift 2 100 broderade pärlor på, underbart fall, vackra smycken till. Tyvärr fick man inte ta kort, annars skulle jag visat den. Lite extra roligt var det ju också att föreställningen ägde rum i Katarinas eget sovrum.

Jag är inte så bra på det där med historia. Antagligen för att skolan aldrig lyckades göra det intressant. Men när man får det levandegjort för sig på det här viset så är det en helt annan sak. Vilken tur att jag snubblade över detta!

I lördags var det Folkhögskolans dag och vi hade öppet hus. Det var roligt, men mycket att förbereda innan. Vi ställde ut i princip allt vi gjort under skolåret. Det var kul att se det samlat, för då insåg man hur mycket vi faktiskt hunnit med. Allt kan jag inte visa, men några godbitar får det bli.

Under dagen hann jag väva färdigt drälldukarna. Bilder kommer när de är fållade och klara.

Igår började jag på det som ska bli mitt sista skolprojekt: gardiner i tuskaft och myggtjäll. Det känns lite extra spännande, eftersom Lisbeth inte verkar helt säker på hur vi ska göra. Men hon brukar ju reda ut saker och ting, så det blir säkert bra.

Idag har jag dragit på och solvat. Så om inget går galet, ska jag kunna börja väva i morgon. Det blir en helvit väv den här gången. Helt annorlunda mot det jag gjort tidigare. Sådant är alltid kul!