I vävstolen sitter en grön varp i tunt bomullsgarn till en löpare tänkt för en smal hylla. Fast varpen räcker till mer än bara den duken, så när den var klar började jag experimentera med lite andra inslag.

Först tyckte jag inte att något av det såg riktigt klokt ut. Men när jag funderat på det några dagar bestämde jag mig för att väva med blått. Det är en kypert med varpeffekt och det blir en väldigt skum blå färg, men på något sätt gillar jag den.

En sak som oroar mig lite är att väven verkar rulla sig i kanterna. Det har jag inte varit med om förut. Kanske är det kombinationen kypert och tunt, mjukt bomullsgarn i inslaget som gör det. Frågan är om det går att göra något åt det, eller om det kommer att rulla sig även när dukarna är klara. I värsta fall kanske man kan stärka dem lite i kanten?

Sedan tog jag tag i mina två sticknings-UFO:n. Jag brukar berömma mig av att jag inte har några sådana, men då har jag förträngt dessa som legat i en korg i bra många år. Igår kväll, precis i insomningsstadiet, insåg jag att jag aldrig kommer att göra klart dem. Det är inget fel på dem, men de kräver lite mer koncentration än vad jag har, så jag bestämde mig för att repa upp dem. Nu är det gjort och sedan återstår bara att hitta på något nytt att göra av garnet.

När jag flyttade lite på en sten som håller fast en fiberduk, hittade jag den här lilla sötnosen. (Och så hittade jag en rolig funktion i PhotoScape som jag inte upptäckt tidigare. )

Jag har alltid fascinerats av larver och är väldigt nyfiken på vad det här är. Jag har en tjock insektsbok där jag brukar hitta det mesta när det gäller färdigutvecklade insekter, men tyvärr är inte alla larver med. Men en fjärilslarv är det och varken spinnare, svärmare eller mätare. Längre än så kommer jag inte.

Skaften betedde sig märkligt. Inget fel på skälet, men de lutade så snett.

Jag har lite svårt att förstå varför, en fyrskaftad kypert är ju inget konstigt. Kanske beror det på att väven är så smal, jag vet inte riktigt hur en trissvävstol beter sig i det läget. Jag testade att flytta ut trissorna en bit och då blev det bättre, om än inte bra. Tror jag kan leva med det som det nu är.

Nästa problem var inslagsgarnet. Jag hade tänkt väva med ett oblekt tunt, entrådigt lingarn av den styva sorten. Det funkade inte alls ihop med det mjuka bomullsgarnet. Fördelen var att det var lätt att hålla ut bredden, men väven nästan bubblade sig lite och det var helt hopplöst att få kanterna fina.

Så jag bytte till ett grönt bomullsgarn och hoppas att det räcker i alla fall till en av löparna. Sedan får jag byta till ett annat inslagsgarn – det gör ju inte så mycket om dukarna blir lite olika.

Här syns skillnaden:

Därmed är jag klar med provvävningen och redo att sätta igång på allvar.

Jag tyckte att jag var så noggrann, men ett skedningsfel hade jag gjort – och naturligtvis precis i mitten. Så nu skedar jag om och hoppas att det ska bli rätt denna gången.

Jag tvivlade i går kväll när jag klippte ned väven. De tätaste partierna gjorde att tyget bubblade sig ordentligt. Men det mesta av bubblet gick att stryka ut och det som är kvar kunde lika gärna vara en medveten effekt. Så då säger vi väl att det är just vad det är.

Det här var nog det roligaste jag vävt på länge. Allt har flutit på så bra, Inget trassel, bra skäl hela vägen, mjukt och behagligt tillslag och snabbvävt. Och materialkostnaden uppgår nog till högs en femma. Hurra för loppis!

Jag har mycket garn kvar, så jag funderar så smått på att väva en gardin till musikrummet också. Får se om det ska ta ett helt år att komma på hur jag ska väva den med.

Fast å andra sidan blommar vävlusten! Det som ska bli några minska-på-garnlagret-löpare är nu varpat och förskedat. Det blir en riktig smalis, bara 25 centimeter. Jag saknat en riktigt smal duk till en hylla. Väver mer än jag behöver och hoppas få användning av resten på något sätt.

Men så kom jag på att det kanske skulle fungera med en LED-spot med klämfäste. När jag väver sitter den på slagbommen och det verkar den inte må dåligt av. När jag solvar och skedar fäster jag den istället på en av trissorna, så ger den ljus på precis rätt ställe.

Fint när man kan lösa problem med hjälp av saker man redan har!

Igår tröttnade jag plötsligt på den provisoriska lösningen. Jag vände upp-och-ned på den, med anti-halk-mattan kvar, tog fram nål och en kraftig tråd och sydde fast den. Det tog fem minuter. Inte är det snyggt om man tittar på undersidan, men det fungerar hur bra som helst.

Jag placerade den lite ocentrerat åt vänster på pallen, och lade en bit anti-halk-matta på högerkanten. Där kan sax, några spolar och måttbandet ligga, lätta att nå.

Det där kunde jag väl ändå tagit tag i lite tidigare!

Jag har kommit en bit på sovrumsgardinen. Det är för tidigt att säga om det kommer att bli bra. Kanske har jag gjort några av glesränderna för breda. Men jag ville ta ut svängarna lite för att testa vad som funkar.

Det är en tuskaft vävd på fyra skaft, väldigt enkelt med andra ord. Men ändå känner jag mig lite stolt över att det är min första väv någonsin utan vare sig solvnings- eller skedningsfel.

Jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle väva med enkelt eller dubbelt inslag, men efter att ha sovit på saken, bestämde jag mig för det första. Tätheten får bli på känn, inget mätande och räknande.

Jag väver med bara två trampor och det är skönt som omväxling att inte behöva hålla koll på trampordningen. Det är liksom bara att köra på och det gör inget alls om jag har tankarna på annat håll.

Så har jag varit till Motala, hade möte på Arbetsförmedlingen. På hemvägen passade jag på att köra till GP Väv och Garnbod, där jag köpte en 70-sked som jag behöver till en kommande väv. Ett par korta skälstickor blev det också. Det är lite bökigt att balansera 120-centimetersstickorna när man väver smala vävar.