De har nog bra många år på nacken och är väldigt sköra, så jag har inte vetat om det skulle gå att spinna dem. Jag har varit halvt om halvt beredd på att få förvandla dem till kardrullar.

Men när nu spinnrocken kom fram, bestämde jag mig för att i alla fall försöka. Först brast det bara i småbitar. Men med högsta utväxling, minimalt pådrag och silkesvantarna på så går det faktiskt. Jag både spinner och tvinnar löst för att få ett lite fluffigt garn. Sedan får jag tvätta härvorna ordentligt med ulltvättmedel, för det är ganska smutsigt och luktar rätt mycket får. Lukten är ju bara trevlig, men smutsen måste bort.

De första härvorna är tvättade och klara och de blev riktigt bra. Jag är nyfiken på vad det är för ull. Det är rätt kärvt, inget att ha direkt mot kroppen, men det skulle nog kunna bli en varm och go kofta.

Den första är islandsull. Den är kärv, har attityd, men var riktigt rolig att spinna. Färgen heter Tequila sunrise och är alldeles underbar med sina orange/rosa färgskiftningar. Jag ville hålla färgerna rena, så jag valde att kedjetvinna.

Lite ojämnt blev det, det märks att jag lagt av mig lite. Men jag är nöjd ändå.

Här syns överst det färdigtvinnade garnet och unders singeln.

Till sist den färdiga härvan efter blötläggning och tyngdbehandling under torkningen. Tror att det blev alldeles lagom i slutändan, fast det verkade lite för hårt tvinnat från början.

Trots idoga försök har jag inte fått till färgerna riktigt rätt. Det drar mer åt orange i verkligheten än på bilden.

En av de saker jag ägnat mig åt är att köpa ny kyl och frys. Jag har dragit på det i det längsta, men sedan nyår ungefär, har de blivit allt svårare att hålla jämn temperatur i. Till sist började frysen gå mer eller mindre kontinuerligt och lysa med en röd lampa vars innebörd jag inte förstod i brist på bruksanvisning. Men när röda lampor som tidigare varit släckta börjar lysa, är det sällan ett gott tecken.

Nu har jag väl väntat på det här ända sedan jag köpte huset, för kylen och frysen såg ut att vara original från 70-talet. Men jag har samtidigt fasat för det, eftersom dagens frysar rymmer mindre. Fast så kom jag på den geniala idén att köpa ett frysskåp och en kombinerad kyl-och frys. Inte behöver jag en fullstor kyl! Så nu har jag kanske rent av lite mer frysutrymme än tidigare. Och överskåpen visade det sig att jag kunde behålla. Och firman jag köpte dem av tog bara fyrahundra kronor för att frakta hit dem, sätta dem på plats med överskåp och allt (det tog ett par timmar) och frakta bort de gamla. Det är så man skaffar sig trogna kunder.

Inspirerad av Cecilia har jag tagit fram spinnrocken, som jag inte rört på länge. Jag fick börja med att köpa en drivrem, det är en sådan där sak som åldras med tiden. Det går att använda ett snöre, men en riktig rem funkar bättre.

Jag plockade fram några kardrullar jag gjort på min blending board och bestämde mig för att försöka spinna något grovt och ojämnt. Till min egen förvåning lyckades det riktigt bra och jag gillar faktiskt garnet, fast det verkligen inte är mina färger. Nu är bara frågan vad jag ska göra med det. Jag har inte räknat på hur många meter det är än, men det handlar om 180 gram. Ett minder projet med bara detta garnet, eller kombinera det med något annat, det är frågan.

Och nu har jag kommit i spinnartagen, så ni kan nog förvänta er några inlägg på temat framöver. Fibrer lider jag ingen brist på.

Nu är det bara två caféer kvar, och det känns riktigt ledsamt. Men det finns en lite tröst i bedrövelsen, för det är utförsäljning på alla garner. Det, i kombination med handarbetshelgen för ett par veckor sedan och besöket i Vimmerby, har fyllt på mitt lager lite grand.

Den stora vita härvan och det röda nystanet är ullgarner som ska förvandlas till tvåändsstickade vantar och mössa när jag lärt mig behärska konsten lite bättre.

Det petrol-färgade längst fram är nya Kalinka med ull och lin blandat. Gamla Kalinka med bara lin älskar jag och har stickat flera tröjor av, och detta har jag suktat efter sedan det kom. Det var egentligen fortfarande för dyrt, men det här var kanske den bästa chansen jag kommer att få, so be it.

De beigea nystanen i mitten längst upp är ett bomulls- och lingarn som ska bli ett linne.

De två lila är Lett-Lopi köpta som komplement till ett gäng jag köpt tidigare. Det ska bli en kofta, men jag är rädd att jag köpte lite för lite förut.

De gråa, runda ska bli en sommartopp. Det är också en gammal bekant, Elvira by Permin, bomull, silke och hampa.

De tre härvorna längst fram till höger är från Ölands Ullcentrum. De sponsrade hantverkshelgen i Hunnevad och det här låg i den goodiebag vi fick. Det är två härvor av deras tvåtrådiga ullgarn och en härva Linea, som består av tre trådar lingarn och en bomull. Det har jag stickat i och tycker mycket om.

I påsen, slutligen, ligger alpackaull som en av deltagarna på handarbetshelgen lät dem som ville ta för sig av. Fantastiskt!

Det började med att jag läste den här bloggposten. Jag blev nyfiken på själva ordet ”luddor”, så jag googlade runt lite. Fick inget svar när det gäller ordets ursprung, men däremot hittade jag till SkåmträskSkon och sedan var det klippt.

Mina vinterstövlar har behövt bytas ut i flera år och kängorna är också på upphällningen. Men jag har så förtvivlat svårt att hitta skor som jag trivs med. Antingen är de obekväma eller fula (i mina ögon). Men luddorna var verkligen jag. Rejäla doningar, varma och som grädde på moset gjorda av ull.

Så jag skickade efter ett par och höll tummarna för att de skulle vara sköna också. Det var de! Och ännu bättre kommer det så klart att bli när de är ingångna, så att skaftet mjuknat lite.

Värmen har kommit hit de senaste dagarna och smält bort snön, så behovet av riktigt varma skodon finns inte just nu. Men sköna och lätta är de i alla fall. Och eftersom de är vattentäta nedtill, passar de nog ändå bättre i det här vädret än mina kängor, som har en tendens att läcka. Fast testpromenaden får vänta. Dels är jag lite förkyld och håller mig helst i stillhet, dels börjar konståknings-EM idag. Generellt sett skyr jag sport på TV som pesten, men konståkning vill jag helst inte missa.

På eftermiddagen sprack molntäcket upp och det blev riktigt soligt och varmt. Så då satte jag mig på terrassen och började karda ullen jag köpte på Ull & Garns sommarmarknad. Det är ett sådant där meditativt arbete som passar bra när man är trött och seg.

En påse finull, grovrensad och lätt-tvättad som jag ska förvandla till garn. Har inga som helst planer på vad det ska bli i slutändan.

Garn till ett par sockor. Jag har länge vela ha ett par vanliga, enkla grå raggisar och nu fanns rätt garn på rea.

Ett mer spontant köp var ett gäng Lett-Lopi till en kofta. Jag stiftade bekantskap med garnet när jag stickade jackan i höstas. Där ingår det som en liten del i mönstret. Jag tyckte väldigt mycket om det, och nu hittade jag så fina färger. Någon form av randning ska det bli. Kanske bara spontant allt efter som.

Det här är min favoritmarknad, men i år var det inte lika kul som vanligt. Kombinationen regn och kallt och huvudvärk fick mig att åka hem redan vid ett-tiden. Men tre fina timmar blev det i alla fall, och nu är huvudvärken nästan borta och solen tittar fram lite grand.

Nu packar jag in allt av ull i plastpåsar, klämmer ut luften och lägger det i frysen.

Det finns lite olika uppgifter om hur länge och hur kallt. Jag har bestämt mig för fyra dygn, några timmars upptining (så att eventuellt överlevande ägg hinner ägg hinner kläckas) och sedan fyra nya frysdygn. Minst 20 minusgrader ska jag se till att ha.

Det finns andra sätt också. Malen tål tydligen inte över sextio graders värme. Så tvätt eller ugnsbakning (torra textilier) eller bastu om man har en sådan är ett alternativ. Så kanske stoppar jag inte min vita ull i frysen, utan kör igång med den färgning jag planerat några år men inte kommit till skott med. I väntan på det, får den väl bo i garaget.

Skåpet ska städas ur ordentligt. Sedan blir det röd ceder, så det står härliga till. Och så ska jag  skicka efter malfällor från Anticimex. Därefter håller jag alla tummar jag har för att allt ska vara frid och fröjd igen.

Den angripna ullen ligger nu i soporna och i skåpet har jag bättrat på röd ceder-lukten.

Fick också ett sms uppläst i min fasta telefon idag. De har hänt förut och den där talsyntes-rösten är alltid lika svår att förstå. Jag lyckades uppfatta att det var någon som missat att gratulera mig på 50-årsdagen, men andra halvan av budskapet, inklusive avsändaren, gick mig helt förbi. Så jag är lite nyfiken. Nämner det här, för det skulle kunna vara någon som läser bloggen. I så fall ska jag be att få tacka för hälsningen!

Redan första rullen kändes så bekant på något vis. Känslan har växt, men jag har inte kunna sätta fingret på det. Nu när jag ser dem på bild, inser jag att både färgen och randningen ser ut som ett sängöverkast jag hade i högstadieåldern. Idag är den förvandlad till bilfilt.

Det här är egentligen inte en färgkombination jag gillar. Uppvuxen på 70-talet som jag är, fick jag en ordentlig överdos av orange och brunt som barn. Det var därför jag valde just denna ullen, smart att göra första försöket med något som det inte spelar någon roll om jag misslyckas med. Men på något märkligt sätt tycker jag att de är rätt snygga ändå.

Nu måste jag bara bestämma mig för om jag ska spinna på rock eller slända.