Lite så känner jag mig nu. Fast jag hoppas att likheterna i övrigt inte är alltför stora. Min skatt är lite otympligare än Gollums. Så här ser den ut:
En 120 cm bred Glimåkra, som mormor köpte på slutet av 50-talet. Så småningom fick mamma den. Och nu är den min! Den är inte helt ihopsatt än. Men än så länge verkar allt bra och den känns stabil. Hoppas, hoppas, hoppas att det går att utrusta den med kontramarsch. Det finns i alla fall hål för två ”våningar” med lattor. Det bådar gott.
En annan skatt är trädgården, som visar upp nyheter varje gång jag kommer. Som de underbara, dubbla tulpanerna som växer i rabatten på framsidan.
Och när det gäller naturens skönhet, får jag en försvarlig dos varje gång jag åker till och från huset.
Åh, blir varm i hjärtat av mormors vävstol och mormors skåp. Inget ont om IKEA, men ärvda saker har en annan charm.