Idag vaknade jag upp till gråväder och inga måsten. Så jag bestämde mig för att fortsätta sticka på Singoalla. Hon har ju blivit bortprioriterad i över en vecka nu, stackars flicka.
För att förgylla tillvaron ytterligare gick jag in på svtPlay och tittade på Barberaren i Sevilla inspelad på Metropolitan med vår egen Peter Mattei i titelrollen. Hans röst är alldeles, alldeles underbar.
Jag faller lätt för röster. Eller rättare sagt: jag faller inte så lätt, men när jag gör det så gör jag det ordentligt. Och ibland förstår jag inte alls varför. Som Elvis Costello. Han sjunger med vibrato. Jag gillar inte vibrato något vidare. Mycket av det han sjunger är inte ens min musik. Jag borde faktiskt ogilla honom. Eller Till Lindemann i Rammstein. Det är definitivt inte min musik. Men den där djupa rösten – wow!
För att återgå till Singoalla, så har jag ett svårt beslut att fatta. Sjalen består av fyra mönsterrapporter med mellanliggande ”vanliga” varv. Detta upprepas så många gånger man vill. Enligt beskrivningen blir det snyggast om man avslutar stickningen med det fjärde mönstervarvet. Jag ska just börja på ett sådant nu. Jag skulle gärna fortsätta lite till, men efter att ha vägt garnet inser jag att det inte räcker tills jag kommer till mönstervarv fyra nästa gång. Så antingen får jag sluta nu, eller på ett varv som inte blir riktigt lika snyggt som avslutningsvarv.
Det är ju inget livsavgörande beslut direkt, men det tål ändå att tänkas på.
Du och jag har likadana vågar!
Tror egentligen inte att det syns någon större skillnad, för att göra ditt beslut lättare…eller kanske svårare?!