Det har inte blivit så många promenader sedan jag flyttade hit. Man kan faktiskt räkan dem på ena handens – tumme. Jag får väl skylla på en kombination av massor att göra hemmavid, allmän slöhet och det faktum att jag inte är så förtjust i sommarpromenader.
Men nu är hösten här med behagligt promenadväder, så idag bestämde jag mig för att försöka hitta en lagom runda. Jag har ingen karta över trakten, men man kan ju alltid kolla GoogleMaps. Fast jag gick fel på vägen, såg inte var jag skulle svängt vänster. Så i stället för att gå i en cirkel kom jag rakt ned till Vättern. Där vände jag och gick tillbaka samma väg. Men nu tror jag att jag vet var jag gick fel, så förhoppningsvis blir det som jag tänk nästa gång.
Det var hur som helst en underbar promenad. Titta bara:
Just där jag vände fick jag möjlighet att komma riktigt nära ett vindkraftverk. Jag skulle inte vara glad åt att bo alldeles intill, det kan jag lugnt säga. Men som en tillfällig upplevelse var det rätt häftigt. När jag stod vid foten och tittade rakt upp, tyckte jag att hela pelaren vaggade på ett oroväckande sätt. Sedan insåg jag att det var en synvilla och att det egentligen bara var molnen som rörde sig.
När det gäller Singoalla så bestämde jag mig för att sticka vidare. Nu är bara frågan om garnet kommer att räcka till de resterande varven. Det är lite svårt att beräkna när varven blir längre hela tiden. Det är nog på håret och det där med att avmaska med dubbelt garn kan jag nog glömma. Ja, ja, vi får se hur det går. Det finns olika sätt att lösa det om det värsta skulle hända.
Fick riktig nostalgikänsla, när du berättar om promenader i området du bor. Jag har brukat gå rundor nära klostret när jag varit där och också kommit lite vilse. Fick lifta från Borghamn en gång när jag kommit lite väl långt bort och ville hinna tillbaka till matdag!
Kram!