I går kväll gjorde jag Singoalla klar, så när som på avmaskningen. Det var ju tur att jag bestämde mig för att spara den till idag, för den tog några timmar. Jag hade tänkt räkna hur många maskor jag hade på slutvarvet, men det glömde jag bort.
Allteftersom jag närmade mig slutet stickade jag snabbare och snabbare. Inte av iver, utan för att garnnystanet krympte oroväckande snabbt. Som om det skulle räcka bättre om man snabbar på! 
Nu fick jag faktiskt garn över. Jag vet inte riktigt hur mycket, för vågen ger inte utslag under ett gram.
Nu ligger hon och torkar, genomstungen av en ansenlig mängd nålar. Det ska bli spännande att prova henne i morgon! Då hoppas jag också kunna ta en bättre bild, där färgskiftningarna syns.
Tycker nog att du utnyttjade garnet väl! Jag sitter också sådär, på helspänn och stickar så snabbt jag bara kan för att garnet ska räcka!
Den ser jättefin ut, din Singoalla, stor och mysig!