Mördarsniglar har jag inga, tack och lov.
Men trädgårdssnäckor – du milde tid! Jag har inte räknat hur många jag plockat, tyvärr. Hade varit rätt kul att veta.
Förra året hade de ett övertag i att jag bara var här i helgerna under våren. Men nu har jag tagit en eller två plockningsrundor dagligen.
I fjol dränkte jag dem i vatten med diskmedel. Det funkade, men de dog lite väl långsamt för att det skulle kännas riktigt bra. Så i år bestämde jag mig för att helt enkelt krossa dem. De mindre klämde jag mellan fingrarna, de större lade jag på brunnslocket och trampade på. Jag är inte så äckelmagad av mig, som ni förstår. 
Men det var svårt att tvätta bort slemmet från händerna och snigelkrosset drog till sig massor med flugor, så även om det var en snabb och förhoppningsvis skonsam död, var metoden inte helt optimal ur min synvinkel. Men nu har jag kommit på lösningen: en kesoburk modell större med vatten och en rejäl dos salt. De dör på stört.
Och igår när jag röjde bakom rhododendronhäcken, insåg jag var de har sin kombinerade festvåning och barnkammare. Skuggigt, fuktigt och mängder av så väl döda löv som levande växter. De fanns överallt.
Så nu är det krig! De må vara överlägsna i antal, men jag vågar nog påstå att min intelligens befinner sig på en något högre nivå än deras. Just nu känns det mest som ett ställningskrig. Men vänta bara tills jag får röja och skapa lite luft och ljus bakom mina rhododendron!
Synd på sätt och vis att döda dem. De är så vackra med sina olikfärgade skal. Jag har aldrig tänkt på variationen förut. Det är inte bara de vanliga randiga. Vissa är chokladbruna i olika nyanser och en del är vackert ljusgula. Själva djuret matchar skalet. Och ingen verkar rata en annan för att den har ”fel” färg. Där kan vi kanske lära oss en del. Men, men – de äter det jag odlar och då gives ingen pardon.
Trist, men så’nt är livet.
Snigelsoppa! Släng i lite vitlök, persilja, grädde och skvätt vitt vin, så blir det nog super
Fast nu är det ju vinbergssnäckor man brukar äta. Och de ska fasta först, så att man blir av med tarminnehållet. Lite väl bökigt för min del. Men du är välkommen att komma hit och ta för dig om du är sugen på att prova.
Självplockning av snäckor, det kanske är en affärsidé.
Men, hur kan du? De små söta snäckorna!
Skojar bara, när mördarsniglarna vällde in vid sommarstugan var jag mesig första sommaren. När jag sedan sett hur de förökade sig och förödde ALLT i sin väg blev jag som Attila, tappade varje tanke på att de skulle vara levande varelser och nästan njöt av att klippa isär dem! Och såpass hyfs kan man ju ha att mån låter det gå snabbt, saltvatten låter perfekt!
På dem bara!
(Vet inte hur vi har det med sådant där på nya stället, har ännu bara sett helsvarta skogssniglar…)