Snön är borta, men inte är det mörkt för det när solen lyser så grant.
Jag började min dag framför TV:s luciamorgon och njöt av att det fick vara ett alldeles traditionellt firande. Jag kan gilla nya inslag, absolut. Men ibland är det skönt att allt bara får vara gammalt och vant.
När det var slut på firandet och jag slängt tvätt i maskinen och styrt med några andra småsaker, fick jag för mig att rita ett kjolmönster. Jag kom nämligen på härom dagen att jag har ett vadmalstyg liggande från Leksands medeltidsmarknad för några år sedan. Jag började så glatt att rita det lilla mönstret på A4-papper. Sedan insåg jag att jag inte vet vad jag har mitt mönsterpapper – om jag nu äger något (fast det tror jag). Nu har jag letat på alla ställen jag kan komma på, men förgäves. Så retfullt när nu sömnadslusten slog till!
Ja ja, sånt är livet.
En vadmalskjol verkar perfekt i vintervädret! Hoppas att sömnadslusten hänger i tills du får fatt på mönsterpapper!
)
(När det gäller jul och särskilt Lucia vill jag BARA ha gammalt och vant! Vansinnigt konservativ!