Idag skördade jag mitt livs första egenodlade gurka. Det är lite speciellt, för gurka har alltid varit en riktig favorit. Minns fortfarande hur fantastiskt det var när farmor och farfar kom på besök en gång och hade med var sin till Syster Yster och mig som vi fick gå omkring med i handen och äta som de var. Vilken känsla! Vilken ofattbar lyx!
Det här är små frilandsgurkor, bra för inläggning. Fast jag har aldrig gillat ättika i något sammanhang, så de här kommer att ätas färska. De är bra till det också, stod det på fröpåsen.
Och jag kan konstatera att det stämmer. Först stoppade jag en bit i munnen och konstaterade att den var jättegod. Fröer har den också, och de gurkorna är de allra bästa. Sedan täckte jag frukostmackan med gurkskivor och åt frukost i solskenet på nya terrassen. Livet har sina goda stunder!
Joo då, visst finns det ett sammanhang då du gillar ättika. Mammas dillsås – hade vi fått, hade vi ätit den som soppa eller druckit koppvis när vi var barn.
Hört talas om det där med undantaget som bekräftar regeln…?