När jag gick på högstadiet skulle alla sy ett örngott med broderat monogram.
Det höll i trettiofem år, men nu är det slut. Min sömnad har stått rycken, men tyget är tunnslitet och fullt av hål.
Det känns lite tråkigt, för jag har alltid varit väldigt förtjust i tyget. Att låta det hamna i lådan för trasor kändes inte kul alls. Så jag klippte sönder örngottet, tog vara på de mindre slitna delarna och gjorde ett överdarag till min groddningburk.
Så nu slipper jag vira in den i en otymplig handduk när groddarna ska växa till sig i mörker och jag får fortsätta att njuta av tyget. Vem vet, det kanske håller i trettiofem år till…