Några av prästkragarna som växer som ogräs överallt i trädgården har ändrat skepnad. Kronbladen har blivit till rör med ett klockstycke längst ut. Jag har sett den här formen av blad på andra blommor, men aldrig förut på prästkragar. Jag vet inte om jag gillar det eller inte, men fotograferas måste de ju.
Och så har fågelungarna gett sig ut i vida världen. I går höll jag på att bli påflugen av en vinglig nötväcka på flygövning, blåmesholken är tom och övergiven och skatungarna hoppar omkring på marken och har vissa svårigheter att lyfta.
Jag tycker väldigt mycket om skator, men de är skygga och svåra att komma nära. Så därför tog jag min chans med kameran när en av ungarna virrat in sig bland mina odlingar. Bedårande söt, tycker jag. 
Jag pratade lite fint med den och den verkade inte särskilt rädd. Inte ens när jag busade och stänkte lite vatten på den. Inte kallt och otäckt så klart, utan från en flaska som stått och blivit varm. Jag var nära nog för att ha kunnat röra vid den, men jag tycker nog att man ska hålla fingrarna borta från vild djur om de inte är skadade och behöver hjälp.
Jag tycker att blomman är fin. skatungen kunde du väl tämja, det vore något. Fast kanske inte.
Inte så förtjust i fåglar på nära håll men på avstånd är de tjusiga, skator! Märkligt med blommorna, har de korsats med rosenkära?
Jag tror inte att det finns några rosenskäror i närheten och undrar om de är tillräckligt nära släkt för att korsas. Men jag har skrivit till Jourhavande biolog, så förhoppningsvis får jag ett svar på vad som kan ha hänt.