Kjolen jag brukar ha på mig när jag arbetar i trädgården var från början en snygg vardagskjol som med tiden degraderades till vanlig vardag och vidare till arbetsplagg. Nu är den så tunnsliten att den inte går att laga. Så jag tog fram ett bomullstyg som jag för rätt många år sedan köpte för att sy ett förkläde av, men som sedan blev liggande. Sedan tog jag mig tid att faktiskt rita ett ordentligt mönster till en tvåvådig kjol med rynk. Jag tänkte att det kan få fungera som grundmönster med plats för variationer för framtida sömnad. Fickor är ett måste, i midjan syr jag en resårtunnel.
Det är mer nålande än maskinsömnad, så jag kan sitta ute på terrassen och arbeta i sakta mak. Jordgubbarna är faktiskt köpta.
Så här vackert är det på slätten just nu:
Jag tog bilden igår, då jag gick ut till vägen för att kasta ett öga på några av cyklisterna i Vätternrundan.
Jag är så fascinerad av att det finns människor som helt frivilligt ger sig på att cykla trettio mil i ett svep. De svischar förbi bara några tiotal meter utanför mig, men det ligger hus och träd i vägen, så jag kan inte se dem från tomten. I fredags kväll kunde jag höra dem fara fram där ute på vägen när jag skulle gå och lägga mig. Tyckte nästan lite synd om dem, när jag tänkte på att de hade mer än tjugofem mil av trampande kvar framför sig, medan jag fick krypa ned i en skön säng mellan manglade lakan. Men vi njuter väl av olika saker här i livet…
Åh, jag måste ta tag i det där med att sy! Köpeklänningar är i för tunt tyg och kjolar för korta!!!
Väckert på slätten med blommorna och den fria rymden!
WoW ! Vilken kål! Hoppas att du inte börjar rosta av allt järn. P klipper i björnbären. Måste gå och se så han inte fastnar.