Nu eller aldrig

Jag har haft besök av Syster Yster och igår gjorde vi en loppisrunda som bjöd på några riktiga fynd.

Jag har länge jagat stolar. Jag gillar dem jag har, men ryggarna är gjorda i limträ som spruckit och de knarrar och knakar så fort man rör sig det minsta. Att laga dem verkar i det närmsta omöjligt. Problemet är att jag vill att stolar ska vara sköna. På riktigt. Och jag är kort i rocken och har en bråkig rygg. Så jag har letat sedan jag flyttade hit för fyra år sedan och nu äntligen hade jag tur.

Först fann jag två stolar som jag direkt kände att jag satt riktigt riktigt bra på. Ryggstödet ger stöd precis på rätt ställe för mig och sitsen var fantastiskt mjuk och skön. Klädseln är inte riktigt min stil, men ändå rätt okej. De behöver ingen omedelbar omklädning för att jag ska stå ut med dem. Att det bara var två är lite synd, men å andra sidan har jag bara två stolar i köket om jag inte har besök som kräver att jag tar dit fler. 90 kronor styck ville de har för dem.

När jag vände dem, förstod  jag varför sitsen var så skön. Den här lösningen har jag sett på fåtöljer, så klart, men inte på vanliga stolar.

Syster Yster upptäckte att på en av dem fanns en svag men fullt läsbar stämpel som talade om att de är ”Hergestellt in der DDR”, varpå hon genast gav dem namnet kommuniststolarna. Ja, ja…

Sedan dök Kontorsstolen upp. En Kinnarps i gott skick för 225 kronor. Syster Yster som är arbetsterapeut och jobbar med arbetsplatsanpassningar sa ”Ta den! Det är ett fynd.” Hon kan det där med stolar och har en likadan på jobbet, dessutom. Så klart att jag lydde!

Vi gick också in på ett loppis jag passerat massor med gånger, men då har det inte varit öppet. Det ser lite skruttigt ut, så jag hade inga större förhoppningar. Men oj, så fel jag hade! Nästan bara äldre saker och mestadels i gott skick.

Vi fastnade vid ett bord med textilier där det bland annat fanns linnehanddukar som aldrig var använda. Vi dreglade och velade. Allra mest jag, för jag har vad handdukar jag behöver. Men  här fanns handdukar med en helt fantastisk glans som jag bara inte kunde se mig mätt på. Till sist kom Syster Yster smart som hon är på, att vi kunde köpa två buntar och dela på. Man måste ju inte ha ett helt halvdussin av samma sort. Vi var rätt överens om vilka vi skulle ta. Det blev en bunt fållade handdukar,

och en oklippt väv. Jag lovade att fålla Syster Ysters också, för det är ett rätt trevligt jobb tycker jag.

På den satt till och med etiketten kvar. Den ska sparas! Jag har googlat lite för att försöka hitta information om väveriet, men har inte lyckats.

Några andra småsaker blev det också, och god glass i Hästholmen. En riktigt bra dag.