Jag är så förundrad över hur väl kålen verkar må. Efter allt jag läst om vad som kan drabba just kålsläktet, såg jag framför mig ett land bestående av en massa hål med spridda rester av blad runt. Men så har det inte alls blivit – hittills, kanske jag skulle tillägga.
Grönkålen har jag ju ätit av ett tag. Men nu var den så stor att den knappt fick plats under fiberduken. Så idag blev det storskörd. Jag plockade av alla blad över en viss storlek, hackade, förvällde och frös in.
Kålrabbin börjar också bli stor och fin, snart kan jag nog smaka den första.
Broccolin är jag kanske lite mer bekymrad för. Bladen är rejält stora, medan buketterna inte ser så mycket ut för världen än. Kanske är det helt normalt. Men det kan också vara så att de fått för mycket kväve, så att bladen växer på blommornas bekostnad. Fast jag har ju bara grästäckt en enda gång, det är allt de har fått utöver grundgödslingen.