Tröjan växer, men segt känns det. Garnet är som jag nämnt tidigare besvärligt att sticka, med alla sina öglor. Ännu värre visade det sig bli när jag kom till resår-partierna. Det är nästan omöjligt att se skillnad på räta och aviga maskor i allt lurvet, så kommer jag ur fas med ”två räta, två aviga”, tar det tid innan jag upptäcker det och därmed blir det också mer att rätta till.
Men nu är det bara ena ärmen och några garnändar att fästa kvar. Kanske, kanske hinner jag ändå bli klar till jul.
Heja på! Den kommer att bli jättefin!