Nu eller aldrig

Igår tyckte jag att det var hög tid att ta tag i vårbruket. Så jag satte igång med att fylla på två av odlingsbäddarna med jord, naturgödsel, bokashi och hönsgödsel i något slags lagom blandning. Jag brukar skriva ned rätt noga i min trädgårdskalender vad jag gör, så jag har bara att gå tillbaka till beskrivningen från förra året. Funkade det då, så lär det funka nu också.

När jag lyfte på fiberduken jag lade på en tredje av bäddarna tidigare i vår, möttes jag av en överraskning.

Jag tyckte att jag var så noga med att få upp all vitlök i somras, minns att jag till och med silade jorden mellan fingrarna för att inte missa några. Men ett antal enstaka klyftor och två hela lökar hade uppenbarligen ändå blivit kvar.

Nu uppstod ett litet dilemma. Det är alltid trevligt när naturen bjuder på så trevliga överraskningar. Men eftersom jag växelbrukar, ska jag inte alls ha lök i den lådan i år. Jag hade faktiskt till och med tänkt slopa vitlök denna säsongen, eftersom jag fortfarande har så mycket kvar.

Efter viss tvekan bestämde jag mig för att göra ett experiment och flytta över dem till lådan bredvid. Går det, så går det, och annars är det ingen skada skedd.

Idag sa ryggen ifrån om att den ville vila sig från att gräva och lyfta tunga säckar, så jag nöjde mig med att så det allra första. Lite morötter, rädisor, rucola, rödbetor och dill blev det. Det jag är allra mest nyfiken på är dillen, som jag provade att så i sand. Det funkade ju bra med morötter förra året, men det känns som om dill kan vara lite kinkigare. Nåja, om man inte provar, får man inte veta.

Allteftersom jag gör i ordning bäddarna, täcker jag dem med fiberduk, för att höja temperaturen och hindra ogräsfrön för att flyga dit.

Till jordgubbarna har jag istället skaffat en lite tjockare UV-beständig plast som jag fäst på de plast-och näthöjare som jag köpte förra året. Jag gillar att prova lite olika lösningar, för att se vad som funkar bäst.