Nu eller aldrig

Jag lånade en nyutkommen stickbok på biblioteket igår, Sticka mönster av Ann-Marie Nilsson

Den började med att visa flerfärgsstickning med lyfta maskor och på det gamla vanliga sättet. Jag blev förtjust och tänkte att den kanske rent av skulle vara värd att köpa.

Men så kom jag till delen med ytmönster, det jag egentligen var allra mest intresserad av, och då släppte jag genast tanken på att äga den.

För hur tänker man när man i en i övrigt välgjord bok, visar provlappar på ytmönster genomgående stickade i mörkblått garn? Är det inte en av de saker man lär sig allra först när man ger sig in på sådan stickning, att det kräver ett skapligt ljust garn för att synas ordentligt? Visst kan man ändå välja att sticka i mörkt garn om man är ute efter ett diskret mönster, men i en bok där man vill visa effekten blir det bara fel.

Det finns några bilder på uppstickade plagg, där det syns väl hur ytmönstret blir, men på bilderna av provlappar ser man nästan ingenting.

Det är så synd på en i övrigt fin bok. Jag hoppas att det kommer en ny upplaga någon gång i framtiden, till vilken man gör jobbet med att sticka nya provlappar. Då kanske jag överväger att ta fram plånboken, men till dess får det allt vara.