En av de saker jag tyckte särskilt mycket om att göra när jag var hos mormor och morfar som barn, var att vispa med mormors ”vev-visp”. Jag har tänkt på den ibland genom åren och önskat att jag hade en likadan. För ett tag sedan tog jag mig för att googla och fick klart för mig att det var en Nilsjohan Cyklon. Men jag kom också att tänka på att det kanske faktiskt var så att mamma tagit hand om den. Så var det och eftersom hon aldrig använder den, fick jag ta över den.
Tänk att man kan bli så löjligt glad över en visp. Dels är det ju minnena den för med sig, så klart. Men den är också tyst, drar ingen el och är precis så effektiv som jag mindes. Det går betydligt fortare att vispa med den, än med elvispen.
Det här är vad jag fick till efterrätt, bara för att fira.
Att jag gillar grädde, behöver väl inte sägas…
De är fantastiska! Vi hade ingen hemma men min bästa vän hade och när min son i treårsåldern såg en och blev fascinerad så köpte jag direkt! Ny och svindyren värd varenda krona!
En riktig vill-ha-grej som jag hittills inte hittat på någon loppis!