Genom åren har jag ibland tänkt på några blomkrukor vi hade när jag var liten. Förra året stötte jag på dem på en blogg och fick ett namn på dem – Gunillakrukan.
Jag trodde inte att de fanns kvar hos mina föräldrar, tills mamma nämnde att hon hört om någon som samlade på dem och att det kanske var ett bra tillfälle att göra sig av med dem. Men när hon hörde att jag tyckte om dem, och att Syster Yster inte inte var intresserad, fick jag dem. Och till min stora glädje fanns också faten kvar.
Nu har jag planterat ett par skott av Kristi törnekrona i två av krukorna. Skotten kommer förresten också från mamma och pappa.
Sådana fanns hemma hos också, en vit och en gul, tror jag. Men jag tyckte de var tråkiga och vurmade för krukan med rosa blomtryck och guldringar! Nu skulle nog jag valt Gunillakrukorna!
Ja, visst är det märkligt hur smaken kan förändras genom åren.
Så fina krukor! Är det Upsala Ekeby? Det finns så mycket olika vackra krukor från förr. Ibland har man tur att hitta dem på loppisar.
Ja det stämmer, det är Upsala Ekeby.